las riksadel, äfven derför, att deras personliga tjenst allt mera togs i anspråk för rikets räkning, att de sändes i konunsens uppdrag kring land och rike, officierade såsom riksråd, såsom kammarråd samt kungliga sändebud, då något skulle afhandlas med främmande makter. Att denna konungatjenst skulle småningom åstadkomma ett höjande af adelns bildning låg i sakens natur, då behofvet af större kunskapsmått för dem, som hade att vänta sig dylika uppdrag, blef allt klarare insedt. Men ej blott högadeln utan äfven de allmänneliga frälsemännen användes i bredd med sogdarna i statens tjenst, isynnerhet då fråga var om kinkigare värt. Af stort intresse är hvad sörf. anför om adelns ställning till de ofrälse under den ifrågavarande perioden, om den fattiga jordadeln, som stod de skattdragande bönderna mycket nära, om de svårigheter, som uppkommo vid giftermålen mellan frälseqvinnor och ofrälse män i följd af den jords frälse natur, som de förra medförde i boet, och konungarnas missnöje med dylika giftermål, om den skarpare begränsning frälset fick under de första Vasakonungarna, och om adelsdiplomets antagande i rusttjenstens ställe såsom vilkor för adelskap. Tredje kapitlet, som har till öfverskrift: ,, Statens vinst af kyrkan afslutas ej i detta häfte, hvarför vi ej nu vilja uppehålla oss med detsamma. Om vi, genom vårt knapphändiga referat af hvad som i detta häfte :örekommit oss vigtigast, lyckats ådraga br Forsells förtjenstfulla arbete ea närmare uppmärkhet af våra läste, är vår afsigt uppnådd. Ås en EEE RR TNA AE Ö