Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1869, sida 2

regeln grunddrag i våra landtmäns lynne, om också många undantag finnas. Men det är förlamande krafter af farlig beskaffenhet. Bättre vore, att när en god dag är inne hafva ombytet för ögat, icke med ängslig oro, men med tanken på att rätt använda den dag som är, för att kunna möta den oblida. Bättre också, att under bekymrens tid ega känslan deraf, att äfven de hafva en öfvergång, så att man icke må låta modet falla. Dessa båda olika sinnesriktningar utöfva ett stort inflytande på vår handlingskraft och bestämma dermed i väsentlig mån hela vår tillvaro. Att tro på medgångens oföränderlighet leder till bekymmerslöshet och öfverdåd, hvilka sällan eller aldrig undgå att draga olyckan i sina spår. Att hängifva sig åt misströstan föder modlöshet, slapp likgiltighet, ofrid och bitterhet, hvaraf handlingskraften åter förlamas. Det rätta sinnelaget under båda de omnämnda förhållandena yppar sig deri, att vi med försigtig omtanka förbereda oss på ogynnsamma tidsomständigheter samt, när dessa komma, kämpa mot dem med manlig kraft och tillförsigt. Vårt folk har nu alla anledningar att hoppas på ingången af en bättre tid än den, hvilken, sedan några år tillbaka, nedböjt vårt mod. Det är ganska troligt, att mången då glömmer hvad man haft att utstå, glömmer sin klagan och sitt knot — för andra lärer det dock ej blifva så godt att glömma hvad dem vederfarits — för att sorglöst hängifva sig åt den bättre dagen. Till dem är ett varningens ord på sin plats, hvilket de helt visst skola lättare mottaga nu, än förebråelser under olyckan. Jordens frukter äro beroende af så många vanskligheter, att de sättas lätt på spel, derest vaksamheten och omsorgen förslappas. De kunna lätt förtäras och förstöras, men de insamlas aldrig utan möda. EEtt godt årt står framför oss med fröjdefull förhoppning. Må det mana oss ej blott till tacksamhet, utan äfven till ökad försigtighet och omtanka! Så skall det bringa icke allenast lättnad i de ekonomiska bekymren, utan derjemte ett pröfvadt och luttradt sinnelag. Och den årsväxten gäller, märk väl, ej blott för denna tid, utan för framtid och evighet.