Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1869, sida 3

ÅDL — ——aL Ö To EP eP Bee j Sett sär för fornforskaren den målningen af dem alla. orverråskad, Iorebräende och hotfull, moi Io och Merkurius, som stannat på afstånd och betrakta honom. — I den redogörelse, som ledaren af gräfningarne i Rom, her Rosa, insändt till Frankrike, heter det om denna tafla: , Man måste beundra teckningens renhet och färgernas behag, framförallt i de skuggade delarne. Det sitt, hvarpå de nakna partierna äro målade, påminner om Guido Renis bästa verk. I sanning mycket sagdt i få ord! Hvad måste icke Parrhasios och Apelles, hvad måste icke Polygnotos,, penselns Homerus, hafva varit, då detta verk af en okänd grek, måladt på en privatmans vägg, under en, hvad konsten angår, sjunkande tid, förtjenar sådane loford! Bland de öfriga taflorna föreställer en ett liknande äfventyr mellan Galatea, Acis och Polyfem; en annan en offer-scen; en tredje en dam vid sin toalett, omgifven af tjenarinnor; en fjerde helt enkelt ett fönster, som för symmetriens skull blifvit måladt på ena ändan af en vägg, å hvars andra är en dörr. Men detta blindfönster intressantaste Om du icke vet, att det är måladt, så tror du dig genom detsamma hafva utsigten till en gata i Rom. Du ser en husrad och kan i de minsta enskildheter studera, huru de romerska husens fasader med sina balkonger, fönster och dörrar voro inrättade. (atan hör icke till de lifligaste, men hon sär ej heller folktom. Ur porten till huset midt emot åskådaren utträder en ung smed blommor och frukter. dam, bekransad och i elegantaste drägt. Hon följes af ett barn, som bär en korg Hvem är hon? Hvart går hon? Vi veta det icke, men vi äro icke de enda, som känna vår nyfikenhet väckt. På balkongen till midtelfönstret stå tvenne fruntimmer i mörka drägter, med hufvudet betäckt af ett slags mamilj. På en annan balkong å samma hus sitter en naken man — nakenheten förklaras deraf att värmen är stark och anständighetsbegreppet ett annat — som med spänd uppmärksamhet följer den bortgående damen. Så äfven en qvinna, som från rummet innanför balkongen skyndar fram för att se henne. — Äfven denna tafla är, säga kännare, beundransvärd. ! Franska regeringen har skickat en skicklig konstnär till Rom, för att kopiera. samtliga fynden, innan luften hunnit bleka deras färger. ; Innan dessa upptäckter gjorts i Rom, hade man påträffat andra minnen af romersk-grekisk konst djupt in i det gamla Germania, vid Hildesheim. Några måna-: der hafva sedan dess förflutit, men den strid mellan de lärde, som de uppgräfda skatterna förorsakat, fortgår och är nu som lifligast, och preussiska regeringen låter fortsätta gräfningen i hopp att finna; nyckeln till gåtans lösning. Nägra preussiska soldater, tillhörande garnisonen i Hildesheim, voro sysselsatta med att uppkasta en målskjutningsvall, vid foten af ortens galgbacke — det är på sådane hemska ställen skatter böra sökas, om man får tro allmogen — då de gjorde det ifrågavarande fyndet, som består; af ingenting mindre än en fullständig! antik bordservis af silfver, räknande femtio pjeser: vaser, bålar, bägare, skålar. koppar, fat, talrickar, saltkar, ägghållare, en kandelaber 0. s. v. Eyndets metallvärde är betydligt, men dess konstvärde oskattbart. Betrakta t. ex. denna bål, en eratera, som romarne och grekerna brukade för att blanda sina eldiga viner med vatten! Dess ornamentering är i hög grad originel. Löfverk, ciseleradt med utsökt smak, slingrar sig i spiraler kring bålens rundning och omspinner den med ett nät af akantblad och frukter, såsom lianen urskogens träd. Löfverkets stjelkar förlora sig bland gripar och chimäror, som ligga hopkrupna kring bålens tot, och midt ibland dessa ornamenter ser man en grupp nakna gossar, som i munter lek fånga kräftor och bläckfiskar. De äro väpnade med harpuner, som om det gällde att genomborra en hval. Denna älskliga genretafla var en verklig öfverraskning för den grekiska konstens värner. Freskerna i Pompeji med sina ofta öfverlastade dekorationsmotiver äro långt ifrån att uppnå denna förening af enkelhet, behag och skönhet. — Ej mindre konstvärde eger denna lilla bägare, i hvars botten vi se en medaljong, föreställande en sittande Minerva. På en klippa midt emot henne anställer hennes uggla, vishetens sinnebild, filosofiska betraktelser, och derbredvid lig-: ger en olivkrans. Medaljongens ram består af palmetter. Allt detta är framstäldt i hög relief och hela bägaren förgyld vid eld, med undantag af gudinnans nakna partier, som fått behålla siltverfärgen. — På en annan bägare stryper en knubbig och leende Herkules-gosse de ormar, som ondskan manat till hans vagga. En tredje är prydd med bilder af Cybele, som bär sina vanliga attributer: murkronan och den stjernströdda tamburinen. En fjerde, i öfrigt alldeles lik den tredje, visar oss den unge månguden, Lunus, i stjernsmyckad frygisk mössa. De vanliga antika ornamenten: teatermasker, thyrser, cymbaler, Panflöjter, vinrankor o. s. v. återfinnas naturligtvis äfven här. På tjugosju pjeser har man funnit artisternas namn och metallvigten ingraverade mikroskopiskt fint. En af dessa konstnärer hette Marsus, en annan L. Manlius Boccus, en tredje Marcus Aurelius C... (sista bokstäfverna