Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1869, sida 3

fötter. Hon drog sig tillbaka, häpen och förskräckt, slöt sig intill mig, liksom för att bedja om beskydd, och sade: — Hvad menar du? Hvad önskar du? Jag förstår dig icke. Mr Gautier sparkade till papperet med foten och smålog bittert. — Läs er älskares bref, mademoiselle Delahaye, sade han med samma sträfva, jemna röst. — Då skall ni förstå mig. — Min älskares bref! upprepade Marguerite svagt; men utan att försöka taga upp det från golfvet. Jag gjorde det i stället och räckte henne det; men hon ryggade tillbaka och ville icke vidröra det. — Gif mig det, sade madame, som sett från den ene till den andre i stum förvåning. — Detta är ett högst märkvärdigt uppträde och öfverstiger helt och hållet mitt förstånd. Jag gaf henne det och tände lampan. Så förflöto några minuter af tryckande tystnad, hvarunder mr Gautier lade armarne i kors och väntade. Men det tvungna lugnet i hans ställning var förskräckligare än hvarje ytterlighet af passion. Sedan, hållande brefvet tätt under lampan, började madame läsa. Vid första meningen ändrades uttrycket i hennes ansigte, och mot slutet blef det blossande af vrede. — Detta är icke allenast osannt, sade hon, — utan en förfalskning. Jag känner mr Hamel bättre än att tro, att han skulle hafva skrifvit det. Och att begagna sig af Marguerites namn till på köpet — det är afskyvärdt! (Forts.)