alldenstund de flesta fasta skolor hade ferier, emedan lärarne voro resta till Uddevalla, för att derstädes för den nyutnämnde folkskoleinspektören i länet, hr C. A. Rydberg, genomgå en kurs uti de nyare undervisningsmetoderna. Af hvad jag sett framgår dock, att mycket är gjordt för skolväsendets upphjelpande, men att ännu mycket mera återstår att göra. Göteborgs och Bohuslän, utom Göteborgs stad, innefattade vid slutet af år 1866 92 skoldistrikt med 47 fasta och 69 flyttande folkskolor samt 129 småskolor. Sedan dess har Carl Johans församling (med 1 fast folkskola och 9 småskolor) samt Elfsborgs församling (med 1 fast folkskola) derifrån afsöndrats, till följe hvaraf skoldistriktens antal för närvarande utgör 90 med 51 fasta och 68 flyttande folkskolor, samt 158 småskolor. Inalles hafva sålunda under åren 1867—68 tillkommit 5 nya folkskolor och 38 småskelor inom det nuvarande inspektidnsområdet. 1866 funnos i länet 71 skolhus; under de derpå följande åren 1867—68 uppfördes ytterligare 20 skolbyggnader; dessutom voro 4 under byggnad och 33 beslutade för den närmaste framtiden. Sedan dessa byggnader uppförts, återstå 17 af länets 90 skoldistrikt, som äro i saknad af skolbyggnader. Regeringen har visserligen, genom öfverintendentsembetet, låtit utgifva förtjenstfulla normalritningar till ledning vid uppförande af skolbyggnader, men dessa ritningar ha tyvärr ej blifvit följda, hvarför man också ej har någon synnerlig glädje af att se flertalet af skolhusen, då de endast ofullkomligt motsvara de anspråk man har på dem. Då hushållningssällskapet numera anslagit en icke obetydlig summa att användas till lån åt sådana församlingar, som vilja uppföra skolhus, så vore det utan tvifvel väl, om dervid gjordes till vilkor för lånets beviljande, att folkskolinspektorn i samråd med skolrådet skulle yttra sig öfver ritningarnes lämplighet. Derigenom skulle förekommas de ledsamheter, hvilka nu beklagligen förete sig i de folkskolebyggnader, som tillförne uppförts utan noggrannt aktgifvande på skolans verkliga kraf. Hvad skolmaterielen beträffar felas ännu mycket, men man har godt hopp om att få denna såväl som andra till skolans och undervisningens befrämjande hörande angelägenheter ordnade, ty med skäl kan sägas, att allmogen allt mer börjar egna sig åt skolväsendets förbättring, och, om man blott ej fordrar för mycket på en gång, utan besinnar, att de sednare bgynnsamma åren gjort sitt till att folket blifvit litet missmodigt, då det gäller nya anslag, så skall inom kort, när nu med Guds hjelp bättre tider stunda, äfven folkskolan röna den omhuldning, som ovilkorligen måste komma den till del, om den skall lyckas att bibringa barnen behöfligt vetande och dana dem till nyttiga medborgare. Som bevis på folkskolans ställning i länet torde följande siffror gifva de bästa upplysningarne. I samtliga folkskolor befinna sig tör närvarande 15,524 gossar och 15,203 flickor, eller tillsammans 30,727 barn. Länets befolkning utgjordes enligt sista mantalsförteckningen af 176,722 personer. De lärarekrafter, som här tagas i anspråk, bestå af 118 lärare och 5 lärarinnor i den egentliga folkskolan samt 72 lärare och 116 lärarinnor i småskolan. Skolråden i allmänhet börja alltmer visa nit för skolans angelägenheter, men, så länge presterskapet och skolan äro oskiljaktiga, är det framförallt nödvändigt, att med allvar och utan konsiderationer taga. itu med saken å de ställen, der ej presterna med kraft vilja befrämja folkskoleundervisningen, utan rent af visa likgiltighet tör densamma. Jag föranledes till dessa reflexioner, emedan det berättades mig uti en församling, att prosten derstädes, som redan några år innehaft pastoratet, ännu ingen gång besökt en enda af församlingens skolor. Till heder för Bohusläns presterskap lärer detta exempel vara nära nog allenastående, ty här finnas, såsom vi varit i tillfälle att erfara, flera religionslärare, som äro varmt tillgifna folkundervisningen och sjelfva med ifver arbeta för densammas utbredande. Hvad barnens skolgång beträffar, så är det naturligt, att i en trakt med sådana naturförhållanden, som i Bohuslän, ej kan vara så väl bestäldt. Folkskoleinspektören d:r C. Leidesdorf, hvilken outtröttligt arbetat i sitt kall, har inlagt den största förtjenst om det skick, hvari undervisningen och skolorna nu befinna sig, och om man betänker de svårigheter, som här varit att bekämpa, så framstår ännu mera dessa d:r L:s arbeten till grundläggande och