olycka, har han helt säkert många gånger bedt sin svärfar vara så god, att utvidga sina besittningar genom att annektera storhertigdömet. Konungen af Preussen bjöd till att hejda sin ifver; måhända skulle han nog sjelf hafva gifvit efter, men Bismarck ville icke, att man för ögonblicket öfverskred Main-Iinien. Nu har emellertid storhertigen genom ett genialiskt schackdrag besegrat alla hinder. Tidningarne meddela, att hans höghets helsotillstånd fordrar långa resor till badorter i fremmande länder. Det öfriga kan man veta af sig sjelf. I det storhertigen lemnar sina stater, insätter han ett regentskap, i hvilket general Beyer, som är preussare alltigenom, nästan lika mycket som storhertigen sjelf, skall blifva ordförande. Det sattas således intet i sjelfva annexionen utom sjeltva ordet; man har nu i Baden en preussisk armt, kommenderad af en preussisk general och stående under en preussisk regering, som håller den högra Rhenstranden besatt ända från Badens portar till fästningen Kehl. Allt är — kort sagdt — preussiskt i storhertigdömet; allt — med undantag af badensarne. Men sådant bar man rätt aldrig i Tyskland fästat afseende vid. En i Berlin utkommande skrift, som behandlar krigshändelserna år 1866 och är författad af en högt stående preussisk militär, upplyser den tyska publiken om, att budgeten för den nordtyska armön (som år 1867 antogs med 225 th. pr man för de följande 5 åren) från år 1872 måste förhöjas med 4,500,000 th. Denna ,nödvändighet förklaras derigenom, att nu, då skillnaden mellan armeernas handvapen är utjemnad genom införandet af de förbättrade tändnålsgevären, måste lägga all möjlig vigt vid utbildandet af artilleriet och ingeniörkåren, hvilka i ett blifvande krig skulle komma att gifva utslaget. FRANKRIKE. .Presse berättar, att marskalk Niel under behandlingen af senatsconsultan varit den liberalaste af alla ministrarne. Han var af sjukdom förhindrad att deltaga i de första statsrådsmötena, men förklarade sig i mötet den 27 Juli obetingadt för beviljandet af alla de anspråk, som de 116 undertecknarne af Buffets interpellation uppställt, och tillade, det han icke skulle draga i betänkande att ställa sig i spetsen för en rörelse, som , med ens förde regeringen in i det konstitutionella spåret. ,Sigcle för den 29 Juli innebåller ett öppet bref från Gambetta till hans valmän, i hvilket han på det skarpaste klandrar såväl regeringens åtgärd med ajourneringen af lagstiftande församlingen, som äfven den brist på enighet hos venstern, som vållade, att, ingen gemensam protest mot förstnämnde åtgärd kunde åstadkommas. Gambetta beklagar i sitt bref, att han af sin sjukdom varit förhindrad ifrån att verka för afgifvandet at en sådan protest, samt föreslår, att venstern måtte skiljas i två partier: ,,det ena under ledning af Thiers, och det andra bestående af de män, som tänka lika med Favre, Simon, Bancel, Pelletan, m. fl. Generalbefälhafvaren för nationalgardena, general Mellinet, har begärt afsked från denna post, förmodligen med anledning af det missnöje inom dessa garden, som yppat sig. och som förut blifvit meddeladt. ENGLAND. I underhusets möte d. 28 Juli behandlades en fråga, som är af synnerlig vigt, icke blott derföre, att den hvarje år bringas till förhandling i parlamentet, utan äfven emedan den -sedan längre tid hos alla bildade folk stått på dagordningen. Charles Gilpin föreslog nemligen andra läsningen af hans förslag om dödsstraffets afskafsande. Visserligen förefanns intet hopp om, att bin skulle gå igenom; men än mindre hade man föreställt sig, att den folkvalda delen af representationen skulle med så stor majoritet — 118 röster mot 58 — motsätta sig andra såsningen deraf. Å De ofta omtalade agrariska förbrytelserna på Irland föranledde medlemmen i underhuset för Londonderry, sir Heygate, Pojke, du är en narr. Ser du inte, att du skadar din egen sak och kämpar din fiendes kamp? Ilafven tålamod, allihop, och tagen hvarandra i hand och sägen