Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1869, sida 2

lande precipicer, mera intagande utsigter Med Marguerite till följeslagerska, klätt rade jag uppför branterna, följde den lille flodens slingringar och genomvandrade alls vingårdar och stigar rundt omkring. Likt hvarje vackert landtställe, hade Montrocliei sina hufvudvyer — ryktbara inom den rånga radien af en bybefolkning. För det örsta, cascaderna — en rad af små låga all i strömfåran, omkring en mil från huset. För det andra, det förfallna slottet La Rochepöt, en lemning från medeltiden, uppfördt högt uppe på en enslig kulle. För det tredje, fallet vid La Tournay, om hvilket jag skall säga mera framdeles. För det fjerde, kanalen du Midi, hvilken likväl var flera mil derifrån, och, utom dessa, bykyrkan, med dess besynnerliga gamla altartafla och monumenter, den dystra kyrkogården, med dess jernkors och kransar af immortelles; S:t Christophers berg, med dess vanskapliga altare; och mången dal och stig, som kunde gjort en målare förtviflad. Utflygten till S:t Christophers altare föreslogs Lördagseftermiddagen, tredje dagen efter min ankomst. Vädret var vackert. Vårblommor klädde alla sluttningar, och, ehuru vi ännu icke uppnått medlet af April, var luften mild och balsamisk som en engelsk Majmånad. Endast van vid slättlandet, fann jag dessa bergspromenader mindre lätta att verkställa; men Marguerite hoppade från sten till sten med en stengets vighet, och, innan jag klättrat uppför halfva höjden, sprang hon redan omkring på platän uppe på kullens topp. Väl ditkommen, ville jag gerna hvilat mig, men hon ville icke höra talas derom.