Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1869, sida 2

klädningen väl skall vara, uniform, d. v. s. lika för hela truppen, men ock ändamälsenlig, d. v. s. beqväm, ledig, enkel, paszande för klimatet och fri från alla granna färger. För våra uniformsvurmar är det tillförene utseendet, som spelat hufvudrollen, och detta bar ändock blifvit ganska fult. Äfven här kunde man hafva åtskilligt att lära af de frivilliga skarpskyttekårerna, ehuru de i begynnelsen skattade alltför mycket åt de gamla föreställningssätten. Då vi uttalat nu, såsom vid flera föregående tillfällen, att Sveriges ställning, både ur politisk och geografisk synpunkt, är så betryggad, att de medel som nu användas för det närvarande systemets uppehållande kunna anses bortkastade — anmärker D.-B:s förf:e deremot, att då skulle vi ju icke behöfva någon armå, och således ej heller någon nationalbeväpning, hvarför man nu från vissa håll ifrar. Om denna sak hafva vi många gånger ordat. Med nationalbeväpningen, rätt ordnad, hänger det så ihop, att den icke behöfver betunga nationen, kunnande utgöra ett vigtigt moment i den nationella uppfostran. Den är tillika en rent defensiv kraft, som icke medgifver tillfredsställandet af någon lystnad att få göra krig utom våra gränser. Det kan alltså aldrig göra någon skada, utan endast godt, att den finnes. Det är ock en skillnad mellan att lemna sina dörrar på vid gafvel, med fritt inträde i huset för kommande och gående, och att underhålla dyra vakter, när ingen anledning till öfvervåld finnes. Om en gårdsegare använde och öfvade sitt arbetsfolk, eller åtminstone en stor del deraf, till sådan tjenstgöring, skulle han snart icke hafva någonting att skydda. Det är fara värdt, att det går derhän med många af Europas stater. Men Sverige behöfde det mindre än någon annan. Vi hafva intet skäl att inblanda oss i andras strider; vårt land bildar ett afslutadt helt, med bestämda gränser; Östersjön är en väldig vallgraf, och ingen makt kan hafva något som helst, intresse af att genom eröfring skaffa sig en så farlig lem i sin statskropp, som Sverige komme att utgöra. Allt beror derpå, att vi sjelfve icke förorätta någon aunan. Danska DNaghladat har last A