tillstyrkte för sin del densammas uteslutande, hv. till mötet äfven enhälligt samtyckte. 4:0) År en sådan armkomorganisation önskvä som upphäfver indelningsverket, och kan allm folkbeväpning med värfvade träpper såsom sta inom en viss tid vara ändamålsenlig för lande försvar och minska utgifterna för armcen? Diskussionen om denna fråga var särdeles lifl många goda förslager om en reorganisering af a men framställdes, dock betonades särskildt, s som för vårt land nyttigast, allmän folkbeväpnin hvarigenom en jemnare fördelning af kostnaderr skulle D och jordbruket slippa nästan ensa draga hela bördan. 5:0) Huru skall ändamålsenligast jordbrukarer ställning förbättras och huru skall stående drift kapitalet till låg ränta beredas? . Mötet beslöt, att en komite, bestående af högs Personer, skulle utses för att utarbeta ett försla i ärdamål att förbättra jordbrukarens ställning till ledamöter i densamma utsägos: Ingeniör Ahle nius, H. Ch. Nielsen, A. P. Lind, konsul Backe lin och Börje Larsson i Skogar. 6:0) Kunna våra allmänna vägar skiljas frår jordbruket eller huru bereda ersättning åt jord brukare för den tunga, de hafva framför andra som borde vara lika skyldiga underhålla ocl hvilka mera trafikera allmänna vägarne, och är icke en förändrad lagstiftning för byvägar nöd. vändig? I fråga om allmänna vägarnes underhåll uttalade mötet önskvärdheten af att alla landsoch häradsvägar skulle öfvertagas af staten och kostnaderna utdebiteras pr fyrk. Någon annan lagstiftning ifråga om underhåll af byvägar ansågs e nödvändig, enär, efter nuvarande lag, det är hvars och ens skyldighet som begagnar sig af dylika att deltaga i underhållet. Tredskas sådan vägunderhållare att ej fullgöra sina skyldigheter härutinnan, kan hvilken som helst stämma honom och på hans bekostnad låta laga vägen. 7:0) Böra icke säterier, rårörshemman deltaga i alla en kommuns åligganden, såväl hvad kyrkooch tingshusbyggnader beträffar, så ock vägunderhåll, synnerligast då ej ägarens adeliga privilegier derför ligga i vägen? Mötet ansåg all svensk Jordegendom hör hafva lika skyldigbeter, utan förbehåll, och skulle framställning härom göras genom blifvande riksdagsman. 8:o) Då den största sparsamhet med statsutgifterna måste iakttagas, om ej landet skall gå under, är icke då nödvändigt en omorganisering af alla embetsverk och indragning af alla öfverflödiga embeten samt tjenster, vare sig höga eller låga, och hvad klericistaten angår, de donationer, hvaraf till en del biskoparnes löner utgå, indragas till staten eller användas till folkskolans uppbjelpande? Mötet beslutade genast och allmänt att blifvande riksdagsman alltjemt skulle biträda systemålet med denna fråga. 9:0) Bör frihet att besöka folkskolan eller ej öga rum och bör terminsafgift vara lör mindre bemedlade barn? I denna fråga var det verkligen glädjande att höra med hvilken enstämmighet allmogen förklarade det någon frihet härvidlag ej bör ifrågakomma, ty, menade de, då skulle det snart återgå till det gamla och de stora kostnader, som blifvit nedda på folkskolornas höjande, vara bortkastade. Endast en talare(?), hr Jacobsson från Fjellbacka uppträdde häremot. Mötet ansåg att pastor ej bör vara sjelfskritven ordf. i skolråd, utan endast hafva så mycket att säga som hvarje aunan medlem. 10:0) Verka våra privatbanker tryckande på landets penningeställning, så att deras indragning vore önskvärd och i så fall, huru ersätta dessa utan fara för riksbankens soliditå? Mötet beslöt på framställning af häradsh. Wennberg att till trycket skulle befordras ett utskottsbetänkande från 1867 års riksdag, rörande orsaken till den bland landets jordbrukande befolkning rådande brist på kapitaler och antogs att spridandet af detta betänkande skulle bidraga till en mera grundlig kännedom om denna fråga än som skulle vinnas genom undersökning af någon serskild komitå. Sedan sålunda de å programmet upptagna frågor voro diskuterade, uppträdde notarien Holm med ett förslag till nedsättning af riksdagsmannaarvodet i 2:dra kammaren från 10 rdr till 7 rdr pr dag. Diskussionen härom var skarp och föllo bitande ord å ömse sidor dock stannade man dervid, att någon nedsättning ej skulle äga rum. Fråga väcktes äfven om föredragning vid nästa iksdag at att inga andra än de som hade minueringsrättigheter skulle få sälja mindre än 50 kannor bränvin på en gång, till förekommande af alning. Iläremot uttalade mötet sitt ogillande ch förklarade det ingen ändring önskades i det estående. Bland andra frågor som förehades vilja vi enast omnämna den om hvitbetsodliug, som förerogs af vice konsul W. T. Lundgren. Man kan j nog ofta tala om denna,; och våra jordbrukare orde ej så länge betänka sig i fråga härom. Det r ej ensamt för den stora pekuniera förtjenst, som enna odling kommer att bereda jordbrukaren, den ör rekommenderas, utan äfven för den lyftning mdbruket derigenom skulle vinna här i länet. P0 tunnland lära vara tecknade för odling och dan bör väl derför hoppas att saken skall gå enom. Ordt. afslutade härefter mötet, tackande de närtrande för den ordning och enhet som rådt i de esta frågor, slutande med att utbringa ett slefve arl XV, Atföljdt at trefaldigt hurrarop. Kapten Wiens tackade derpå ordf. för hans beär med detta första folkmöte i Bohuslän, tillika jt ttryckande den önskan att det ej måtte blifva det sta. — Badgäster i Strömstad. (Forts.) röken Ida Qaar samt Aleppe och Petra Wiel fr. orge; fru Trine Roman med son fr. Arvika; Ttkoherden Nordborg och fru Eva Nordborg almö: Sonhie Gedda fr Narga frihamn