3 — (med hög röst för att kunna höras): Jag ar höstigit talarestolen för att protestera mot en handling, soH står i den mest skärande strid mot det budskap, som nåligöt för oes blifvit uppläst. Denna handling är ett angressp fot församlingens T värdighet, den är en skickelsediger och förderflig åtgärd. — — — (Häftiga yttlingar al missnöje från flera bänkar; bissall från vensterh.) Presidenten: Jag skallar er till ordningen. — —.. Favre: — — jön bånäfng, som tillkännagifIver den personliga regeringens djupaste svanmakt. (Bifall från venstern; från högern ropas: till ordning! till ordning!) Presidenten: ,,Herr Jules Favre! Jag kalsar er för andra gången till ordningen! TFarre (utan att akta på presidentens tillstal)! ,,Jag kan icke annat än beklaga dem Ibland oss, mina herrar, som ej känna sig särade af denna handling; men landet sskall komma att döma oss alla. Ja, lanäct fordrar att viona klarhet och visshet. Man uppskjuter våra förhandlingar, man förlänger den allmänna spänningen och oron, jag återupprepar: landet skall döma oss! (Stark rörelse i salen.) Presidenten: ,Jag kan icke låta er fortsätta detta tal; jag återupprepar; att jag redan två gänger kallat er till ordningen. . (Jules Favre återvänder till sin plats; der han mottogs med de varmaste lyckönskningar äf rensterns. medlemmar.) Jules Favre ropar från sin plats midtunder oväsendet: , Vårt arbete är icke slutadt, lägstiftande sförsamlingen är ej konstituerad, många väl äro ieke ännu pröfvade. Något dylikt här man icke uppläfvat i historien; detär en förödmjukelse, man tillfogat oss; den spersonliga regeringsförmen är dömd och Iskall icke öfverlefva detta prof! Så är I min öfvertygelse! Presidenten: ,Jag måste uttala min förundran öfver, att man omedelbart efter en storginnad bandling, som är så liberal, kan väcka dylikä prostester, hvilka icke blott strida emot: arsbetsordningen, utan äfven mot hela folskete känslor: Efter detta stormiga uppträde upptogo Eugene Pelletan och deputeraden Girault frågan om, hvad som I skulle ske med de 55 val, som ännu icke svoro godkända. Presidenten förklarade, satt ifrågavarande 55 deputerade voro tillsI vidare i besittning af sina mandater, samt latt de kunde deltaga i alla omröstningar: JPelletan var icke belåten härmed. Jag beklagar — sade han — på det högsta, jatt mötenä just nu blifvit uppskjutna. I Det är en händelse, som är etisäm i Frankrikes historia, och som endast torde kunna sjemföras med den åtgärden af Karl X att suppskjuta sessionen, redan innan den var (öppnad. Det påstås från flera båll, att presisdenten i lagstiftande församlingen, Schneiser, haft mycken inverkan på kejsaren i de beslut, som denne tagit i liberal riktning. Som man vet, har man icke förut silltrott Schneider så mycken energi. Det slärer varit ban; som i sista stunden förI mådde kejsaren att gå längre än hvad först afsedt var. Särskildt omnämnes härvid den punkt i budskapet, som bestämmer, att förändringar i de tulltariffer, som äro bestämda i handelsfördragen med utTländska makter, skola bestämmas af lagÅstiftande församlingen. Denna högst billiga koncession afser bland annat att belröfta Thiers det bästa vapnet mot regimen. . Angående den nuvarande ställningen I skrifves från Paris den 14 dennes: ,, Man Åkan nu med visshet säga, att kejserliga budskapet af folket mottagits med omisskännelig tillfredsställelse Man har icke punnit allt, som man hoppats, miet situationen har undergätt en så väsendtlig försändr ne; lagstiftande församlingens makt har blifvit så utridgad; att nationalrepreIsentationen numera här utvecklingen till tän riädsträcktars rättigheter i sina egna ;! händer. Den personliga :tegeringen har ; icke fullständigt abdikerat, men det her ikapitulerat. Lagstiftande församlingens ajournering till obestämd tid har gjort ett , mindre godt intryck; man anser detta småaktigl af regeringen? Församlingen har åtskiljts med synbar missbelåtenhet : Högern är om möjligt än mera förbittrad än venstern, ty den ser i denna ajourneHAHA — Kusin Charles yttrade dessa ord mec DUCKCghhh 7s.sf