Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1869, sida 1

— Hör på, sade hon, — du har ännu icke sagt oss allt. Du har meddelat oss nyheten från Chålons, och nu skulle vi också gerna vilja höra den från Santenay. Hur fortgår den nya vinterträdgården? — Den fortgår icke alls, sade kusin Charles med ett allvarligt leende. Den har upphört. — Upphört! Jag förstår icke. — Jo, saken är, att jag ändrat mig. Den skall uppföras vid andra sidan af huset. — 0, hvilken skada! utropade Marguerite. — Det sydostliga läget skall icke blifva hälften så gynnsamt för blommorna. — Det är verkligen skada, sade madame. Till och med onkel Alexander såg upp och skakade på hufvudet. Mr Gautier smålog åter. — Det ser ut, sade han, som allas röst vore emot mig. Allmän tystnad. — Och likväl äro mina skäl förträffliga. Ny tystnad, åtföljd af ifrigt frågande blickar. Kusin Charles såg sig lugnt omkring, finnande ett nöje i deras otålighet. — Nå väl då, sade han, sakerna stå sålunda: Jag bestämde mig för södra sidan — arbetarne legdes — grunden gräfdes. Men under gräfningen gjordes en upptäckt. Bn upptäckt. — J påminnen er hvilken hög jordvall vi valde till läget? — Ja — ja — fortsätt! — Och under denna jordvall låg — — Store Gud! hvad? — Ett romerskt columbarium.