i — — deruti ikke på förhånd vilja taga nägra åtgärder deremot och säger: 1 fall köns eillet skulle göra sig skyldigt till ingrepp i statens rättssfer, skulle det vora tids nog att då rådslå om afvärjande åtgärder. Allvarsmma oroligheter synas hafva förekommit i Brinn, der stark jäsning redan länge varit rådande bland arbetarne för det fibrikanlerna icke ville höja deras arbetslöner. Den 13 dennes bröt ovädret löst, och oroligheterna synås förut varit anlagda, enär — enligt telegrammer till tidningarne i Wien — flera af orostiftarne varit beväpnade med gevär, som begagnades mot den anryckande militären. Ett direkt telegram från Brilnn till ;Nordd: allg. Leit. talar endast i allmänhet om döda och sårade, men det deruti uppgifna antalet, 2 döda och 12 särade, s87. nes vara alltför lågt tilltaget, enär ensamt trupperna — enligt meddelanden i de österrikiska tidningarne — bast 3 döda och ett betydligt antal sårade. FRANKRIKE. Oaktadt ovissheten om sammansättningen af det nya kabinettet, synes sinhesstämningen vara öfrervägande gynnsam för de af kejsaren vidtagna kisärderna: Många olika rykten hafva cirkulerat om den hya ministåren. Så har man påstått, ott prins Napoleon skulle träda i spetsen för densamma. Det är visserligen sannt, att hittils icke någon framstående personlighet blifvit omtalad, som kunde intaga Rouhers plats; men det är nog ingen sarholikhet för, att kejsaren skulle åt sin ku sin lemna ett sådänt uppdrag. , Emil Oll vier säges varit erbjuden juslititsportföljens men afslog anbudet, emedan han önskar visa sina motståndare, det han, som under de sednaste tvänne åren på det mest cnergiska sätt bekämpat Rouher, härvid icke varit ledd af personliga motiver. Man tror, att Magne, Niel, Rigault de Genovilly, Forcade och Gressier skola bibehålla sina portföljer. Mivistererna för jordbruket öch för de offentliga arbetena åkola åtskiljas; för postoch telegrafväsendet skall en särskild minister inrättas. Mini steren för det kejserliga huset och statsministeren skola upphäfvas. Rouher säges skola belönas med titel af Frankrikes kansler och lärer hafva antagit anbudet om presidentsposten i senaten. Kejsaren önskar utan tvifvel en minister, som förenar gamla, bepröfvade elementer fied de nya; det gäller altså att välja bland kronans förra rådgifvare och de mest habila medlemmarne af det liberala tierspartiet. Sådane koalitionsministerer äro alltid svåra att bilda och innehålla vanligen icke någon synnerlig borgen för fast sämmanhållning och lång varaktighet. Flera medlemmar af tierspartiet lära vägrat att ingå i kabinettet af det skäl, att kejsaren håller på sin hittilsvarande inrikesminister, Forcade; under det nämnde parti i honom ser en af de ifrigaste förfäktarne af de officiella kandidaturerna. En af de liberala tidningarne säger rentut, att , tiden för Olliviers inträde i kabinettet skall först komma sedan Forcade inför lagstiftande församlingen stått till svars för sin verksamhet under valen år 1869.4 ,Liberte tror, ätt den minister, som kommer till stånd; endast skall blifva en öfvergångsminister. : Lagstiftande församlingens stormiga möte den 13 dennes öppnades som vanligt med uppläsningen af det förra mötets förhandlingar, hvarefter Jules Favre begärde ordet; Presidenten; Är det angående protokollet, som ni önskar ordet? Favre: ,Ja, angående protokollet. Mina herrar! I hafven under gärdagens muwc hört uppläsningen af ett aktstycke, som hvar och en bland oss kan hafva sin egen åsigt om. I lormen synes åtminstone det kejserliga budskapet lofva återupprättandet af de frihetör, söm tillhöra jörsainlingen, men som man hittills förvägrat oss. Presidenten: ,, Enligt författningens och arbetsordningens bestämmelser kan ett kejserligt budskap icke underkastas diskussion. — — — (Bravo från högern, knot från venstern.) Favre: ,Jag yttrar mig angående protokollet.— — -— Presidenten: ,Jag kan icke längre tillåta er behålla ordet derom, — — — Favre ss der een (— Hör på, sade hon, — du har ännu licke sagt oss allt. Du har meddelat oss Invheten från Chålons, och nu skulle vi