— — Ja — jag vet nyheter f ada ställena, sade mr Gautier. per Båda presten väntas dagligen till , nye en kungörelse är Jdlons och dörren, att uppklistrad på kyrker ov gudstjenst skall hållas nästa oondag. — Goda nybeter i sanning, sade madame varmt. Vändande sig sedan till mig, tilllade hon: — vi hafva sju veckor varit utan en protestantisk prest i Chalons, mademoiselle, och då vi ej hafva något annat kapell närmare än Dijon, ett afstånd af trettioen mil, har förlusten varit mycket kännbar. Vi äro riktigt en hel liten protestantisk koloni häromkring och underhålla vårt kapell genom frivilliga bidrag. Vi hafva länge väntat denne nye prest. Hans namn är — jag kan verkligen aldrig komma ihåg hans namn! Kan du, Charles? — Jag kommer ihåg det, sade Marguerite ifrigt. — Alexis Xavier Hamel. Alexis Xavier Hamel! — hvilket vackert namn — Något för romantiskt, tycker jag för en prest, sade madame. — Icke alls — icke alls, anmärkte mon: ssieur, med en sträng blick på onkel Alexan der. — Ett ädelt och välljudande namr sgifver ökadt anseende åt den person, son sdet pryder. Att gifva sina barn ett sådan namn är en af föräldrars tydligaste plig ter, och att tilltala personer vid dera namn artigt och grannlaga är en af d första fordringar, sällskapslifvet ålägge OSS. Madame böjde på hufvudet till bifa IL och vände sig med ett ödmjukt ,,Certainc ment, mon amit till mr Charles för a få höra det öfriga af hans nyheter.