Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1869, sida 2

omnämnts, den sorgliga underrättelsen inlupit, att två af vära missionärer, Kjellberg och Eliblad, blifvit den 17 och 18 April under en resa mördade af en när. boende stam. Ifrån det denna missionsverksamhet för emellan tre och fyra år sedan börjades, hafva icke mindre än tio missionärer jemte tre handtverkare dit afgått från missionsinstitutet vid Johannelund, och nu återstå icke flere än fem missionärer der på platsen. Kjellberg var en af dem, som först afsändes, men Elfblad, som en tid vistats i Skottland, afgick dit först sistlidne höst, och medförde de, som då begåfvo sig dit, äfven en svensk brud åt Kjellberg, hvilken brud nu blifvit enka efter blott två månaders äktenskap, så att hennes resa från hemmet till sin brudgum varade längre än hennes äktenskap. De båda mördade missionärerne hade, ehuru derifrån afrådda af infödingarne, af hvilka de äro mycket afhållna, företagit tillsammans med engelska familjen Powell en resa genom Tikadistriktet, der den vilda Besanastammen, lockad, som det synes, af rofgirighet till engelsmannens medförda bagage, genomborrade med kastspjut alla de resande utom en engelsk tjenare, som lyckades undfly. Tidningen Åros i Vesteräs har sör gt mottagit följande utdrag ur ett enskildt bref, som nyligen ankommit till en person der i staden från f. missionseleven C. F. Johansson, bördig från Sevalla socken af Vesterås län. Bemälde Johansson utgick förliden höst såsom kolonist med de missionärer, som då utsändes från Fosterlandsstiftelsens missionsinstitut till Kunamalandet i Afrika. Oganna den 27 April 1869. — — — Jag vill i korthet meddela något om de sednaste dagarnes sorgliga tilldragelse. Den 20 Mars hitkom en engelsman vid namn Powell med familj och en tysk för att jaga elefanter. Emedan han icke kände vägen, icke heller kunde tala med Kunamafolket, så ville han, att någon af oss skulle göra honom sällskap, hvarför jag medföljde honom de två första dagärne. Tre elefanter, en noshörning, tre bufflar med flera stora djur blefvo af de stora kulorna fällda till marken här i Kunama. För vår ekonomiska ställnings skull beslöts, att broder Englund och jag skulle göra en resa till Massova emedan konsul Munzinger hade lofvat att hjelpa oss, om något trångmål skulle inträffa. Då engelsmannen blef underrättad om vår ställning, lofvade han att hjelpa oss, hvarföre vi kände oss mera skyldiga att stå honom till tjenst. Likväl ville han, att bröderna Eltblad, Kjellberg och jag skulle göra honom ressällskap till Massova, och detta voro vi villiga till, emedan vi med detsamma fingo uppköpa rågot för våra egna behof. Han ville ännu göra en resa till Tikavattnet (en provins af Kaunam) för att möjligen döda flera elefanter. Onsdagen den 14 April lemnade han Kulluko, för att begifva sig på resan. Broder EIfblad medföljde. Nattqvarter togs i en by (ÄÅnegulla) fyra timmars väg från Kulluko, der ban ville invänta Kjellberg och mig, som begifvit oss hem till Tendua och Oganna, för att göra oss färdiga till resan och äfven anskaffa flera kameler till hans sakers forslande. Thorsdagen den 15 kommo broder Kjellberg och jag till Kulluko. Det beslöts på aftonen, att jag skulle medfölja, men på morgonen ville jag icke, utan jag skulle möjligen gå efter eller ock stanna qvar i Kulluko, tills de återkommo. På Söndagsmorgonen kl. omkring 4 väcktes broder Berglund och jag, som voro ensamma i Kulluko, af engelsmanuens betjent, hvilken omtalade, att de på Lördagen kl. omkring 10 f. m. blifvit öfverfallna af Kunamafolket på resan till Tika. Kjellberg hade fått ett spjut midt igenom sig, likaså Mahrer (tysken). Betjenten skulle äfven fått ett spjuthugg, om han icke vändt sig om för att skjuta och således kommit ur vägen för spjutet, som nu endast träffade hans kläder. Elfblad, engelsmannen med hustru och son hade på morgonen rest en halftimme förut, och således visste icke betjenten, om de voro vid lif. Kullukofolket gick genast att uppsöka de döda och de möjligen lefvande. Jag ville en medfölja, men blef af en gammal man tillsagd, att jag skulle sitta hemma i mitt hus. Folket återkom med den underrättelsen, att engelsmannen, hans hustru och åttaårige son samt vår broder Elfblad på Söndagsmorgonen blifvit, troligen i sitt nattläger, af folkets spjut genomstungna, likaså 3 af hans tjenare, som voro från Bogos (ett land, som ligger mellan Kunama och Massova). Således hafva sex europåer och tre svarta blifvit offer för detta folks blodtörst. — De tyska och danska turisterna, till ett antal af omkring 50 personer, anlände i Söndags å ångslupen Carl XII, som var för tillfället festligt prydd med flaggor, till Dalarö vid middagstiden. Sedan sällskapet sett sig omkring i det gröna och intagit en lätt middagsmåltid af medhafda förfriskningar, anträddes återresan omkring kl. 3 på eftermiddagen. Vid ankomsten till. Stockholm lade man till vid Tegelviken, hvarifrån de flesta togo en promenad vidare till Barnängen och afgingo derifrån med ångslupen Nackanäs till det natursköna Nacka, der sällskapet på svenskt mantr sexade å dervarande värdshus, och hvarifrån återresan anträddes kl. half 11 på aftonen. (Dag. Nyh:r.) — Fastighetsförsäljning. Å Stockholms auktionskammare försåldes i förrgår exekutivt egendomen Albano, belägen inom Johannes församling, qvarteret Ruddammen; egendomen, som är brandförsäkrad för 25,163 rdr och saluvärderad till 16,000 rdr, inropades af handl. J. P. Westrin för 6600 rar