Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1869, sida 3

DClASTInR 8C110111 S01CIIS STTLIMSKTALLCL — en utläggning, som förekommer desto mera osannolik, som äfven de mest skeptiska bäsdaforskare antagit denna belägring som ett historiskt faktum. Att författarens tolkningssätt i allmänhet taget är riktigt, synes oss emellertid såsom ganska afgjordt. Pihlosophiens historia för hvar man af Leon Brothier. Öfversättning. Linköping. C. F. Ridderstad. 1868. Att gifva en sann och på samma gång fullkomligt populär framställning af filosofiens historia, är i sanning ingen lätt sak. Få uppgifter torde i sjelfva verket vara förknippade med större svårigheter, om förf. tager saken på fullt allvar och vill troget skildra utvecklingen af vetenskapernas vetenskap i hela dess obrutna sammanhang. Vid anblicken af denna lilla bok, som bär ofvanstående stolta titel, kände vi derför ett visst tvifvel uppväxa hos oss, och detta stärktes af genomläsningen utaf de första sidorna, då den ytlighet och tvärsäkerhet, hvarmed förf. talar om sitt företag, tydligen röja, att han icke är rätte mannen att utföra det. Förf. tycks anse sig lättast hinna sitt mål genom att bråka så litet som möjligt med indelningar, distinktioner och dylikt, som göra andra arbeten på detta område vidlyftiga. Han påstår, att det aldrig funnits och aldrig kan komma att finnas mera än tre filosofiska systemer, nemligen materialism, spiritualism och syncretism. Månne sörf. ej bort! i stället för ,tre filosofiska — systemer användt uttrycket trenne slags underlag eller basis för filosofien; tanken hade då förekommit mindre absurd. För öfrigt är det lätt att förutse, det förf. måste komma att göra sig skyldig till stora orimligheter, då han i trenne särskilta afdelningar skall inrymma de filosofiska systemernas mångskiftande massa, men man kan dock ej föreställa sig huru barockt han i flera enskilta fall går till väga. Såsom ett exempel derpå vilja vi nämna, att han fäster materialismens etikett på ,judaismen (den mosaiska religionen), då dock dess lära alltid ansetts innehålla de skarpaste protester mot materialismen, sådan som den uppenbarade sig hos de omgifvande hedna-folken. Förf. säger, att den mosaiska skapelsehistorien väl tycktes öppnas med en dualism: Gud och materien, men att denna dualism är blott skenbar, ty hvad som i begynnelsen existerade var den döda, stumma materien, chaos, och den intelleganta materien, men likväl endast materie. Att Jehovah var blott , materie söker han bevisa på följande mer än lofligt knapphändiga sätt: Då den mosaiska gudomens alla handlingar voro materiela, kan man icke komma till annan slutföljd, än att han sjelf ansågs vara af materiel beskaftenhet. Hvad vill det säga, att Jehovahs alla handlingar voro materiella? Förf. kan väl åtminstone ej stämpla dem som materiellare än menniskornas, och inga spår torde finnas i den hebreiska litteraturen utaf något antagande af själens materiella beskaffenhet. Förf. yttrar, (såsom flera med honom likatänkande förut påstått), att ,i Gamla Testamentet träffas icke någon antydning, om än så aflägsen, på ett, tillkommande lif eller på samvetets oförvansklighet, men det har dock blifvit ådagalagdt att sådana antydningar finnas der och ej kunna borträsonneras. Han finner bristen på hoppet om själens odödlighet hos judarne helt naturlig, alldenstund ,, för den materialistiska uppfattningen är samvetet, hugkomsten, intelligensen ingenting annat än resultatet af vissa organers verksamhet. Vi påstå, att dessa uppgifter om en hos forntidens hebreer rådande och i deras religionslära grundad verldsuppfattning, liknande den, som hr Moleschott och konsorter nu söka göra gällande, äro alldeles ur luften gripna och desto mera oberättigade, som de ej åtföljas ens af ett försök till bevisning och framställas i ett slags lärobok för en allmänhet, hvilken har billiga anspråk på att bli bespisad med annat än toma hugskotts och sjelfsvåldiga hypotesers lösa anrättning. Äsven i ett par andra fall gör förf. mosaismen orätt. Han påstår t. ex., att Jehovah, enligt Genesis, icke skapar något af intet, utan blott särskiljer, delar och bildar utaf hvad som redan existerar. Han tycks då ha glömt, att denna bok berättar, att ljuset skapades genom det gudomliga vardek. På ett annat ställe säger han: ,, Hos grekerna bestod religionen liksom hos hebreerna hufvudsakligen i dyrkan af mångfalden. Orinligheten af yttrandet beträffande den sistnämnda nationen, som var den enda, has hvilken monotheismen kunnat bibe-l