Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1869, sida 3

maturger bittert anklagat skalderna för det onda, som de diktat om gudarna. Han visar huru trots alla vanställande gudasagor den ursprungliga monotheismen skimrar fram i den älsta uppfattningen af Zeus såsom det högsta väsendet — en uppfattning, som bjert kontrasterar mot skaldernas sjeltsvåldiga santiserande om ,menniskornas och gudarnas fader. De bevis, han samlat för denna uppfattnings existerande, äro i hög grad intressanta och desto betydelsefullare, som i så många andra folks gamla religioner — och icke blott de, som tillhöra den indogermaniska stammen — de tydligaste spår af en monotheistisk urreligion bibehållit sig, trots den polytheism, som under seklernas lopp utvecklat sig. Vidare framhåller förf., att icke blott det grekiska språket, utan äfven den grekiska religionen är af arisk stam, och begagnar sin omfattande kännedom af det gamla Indiens sanskritlitteratur, för att visa gemensamheten i gudomstyper äfvensom det beslägtade i benämningarna på dem, som existerade hos arierna i Indien och de i Grekland. Dessutom må nämnas, att han, i likhet med nästan alla nyare författare, som skrifvit rörande in dogermaniska folks mytologier, på det bestämdaste utdömer den historiska tolkningen af myterna. I stället antager han den sysiskt-allegoriska och meddelar åtskilliga sinnrika prof derpå, hvaraf man finner, att han anser ,, morgonrodnaden och solen såsom hufvudtemat i all mytologisk och religiös poesi hos den ariska folkstammen. Han går ända derhän, att han bestrider berättelsen om trojanska kriget historisk grundval, och tolkar den allegoriskt, så att , Trojas belägring är blott ett upprepande at österns dagliga belägring genom solens stridskrafter — en utläggning, som förekommer desto mera osannolik, som äfven de mest skeptiska näsdasorskare antagit denna belägring som ett historiskt faktum. Att författarens tolkningssätt i allmänhet taget är riktigt, synes oss emellertid såsom ganska afsjordt. Pihlasonhjens histaria för hvar man