rigas. Detta var ett glädjefullt tecken. Nu är pastor Bost en skicklig musiker och isynnerhet utmärkt som pianist; och då han hade skäl till den förmodan, att barnets själ bäst kunde nås genom inflytelsen af skön musik, så började han genast använda sin skickligbet i denna riktning till sin olyckliga lärjunges bästa. Och det var förunderligt att se, huru barnets själ-genom musikens milda och rena inflytande höjde sig ur det djup, hvari den länge tycktes hafva varit nedsänkt. Hon försökte efter hand med framgång att frambringa tydliga och bestämda ljud och sednare tillochmed ord. Samtidigt örjade henneshelsa märkbart förbättras, och ansigtet vann mer och mer ett förnuftigt och menskligt uttryck. Hon började yttra förundran och glädje, när hon mottog något, Som var henne angenämt; hon visade äfven tecken till tacksamhet. Det gick visserligen långsamt; men efter två års förlopp tycktes dock idioten hatva försvunnit och lemnat plats för ett barn, som blott syntes stå ett par år efter i utveckling, om man jemförde henne med andra barn af hennes ålder. John de Liefde säger: ,För närvarande (1865) kan detta barn, som förr tycktes stå på ett lägre utvecklingsstadium än djuret, tala obehindradt, sy och sticka lika väl som andra friska flickor af hennes ålder, ja hon kan — om så skulle behöfvas — undervisa barn, hvilka icke stå så lågt, som hon gjorde, då hon första gången satte sin fot på pastor Bostes tröskel.