Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1869, sida 3

Litteratur. Samlade ax. Nya dikter af Orvar Odd. Helsingborg. 1868. Få svenskar ha till den grad som den för kort tid sedan bortgångne doktor O. P. Sturzenbecker utmärkt sig genom sitt förtattarskaps mångsidighet, och man stannar i verklig förlägenhet, då man vill bestämma hvad han egentligen var på det litterära området. Ty han skref ju med samma lätthet, lif och abandon tidningsartiklar, korrespondenser, följetonger, noveller, skildringar såväl af medeltidens som af nutidens kulturlif, litteraturhistoriska skizzer, historiska och språkvetenskapliga uppsatser, större och mindre skaldestycken m. m., som icke kan så noga specificeras, men som allt bar den karakteristiska prägeln. Sjelf kände han sig nästan förbrylad öfver det brokiga i denna begåfning, när han tillfälligtvis kom att fundera på den ifrågavarande saken. Resultatet blef — så påstod han åtminstone — att han ej trodde, att han för någon litterär branche hade någon öfvervägande kallelse, utan att han egentligen var bestämd för att bli trädgårdsmästare, förmenande, på grund af gjord erfarenhet, att han skulle kunnat åstadkomma underverk på hortikulturens område. Med all aktning för den afidne författarens omdöme och sjelfkännedom, tro vi dock — och detta antagande ir väl ej synnerligen vågadt — att han verkligen var bestämd för litteraturen och enkannerligen för den gren deraf, hvarmed han iyngre åren, märkligt nog, minst befattade sig, neml. för skaldekonsten. Såsom prosaisk författare visar han sig väl såsom en af sin tids ypperste svenska silister, såsom en utmärkt virtuos i den pikanta genren och i konsten att ge relief it sina tankar genom en qvickhet, som anser intet för högt och intet för lågt att leka med, såsom en ganska fruktansvärd satiriker och äfven såsom en producent af träffande och fint utförda karakteristiker, lå fördomar och extravagans i uppfattningen ej förblindat hans öga. Men öfverallt finna vi blott ovanlig talang, men ej genialitet, utom i hans bättre poetiska skapelser. Åtskilliga af dessa förtjena, i vår tanke, att räknas bland det bästa, som alstrats af svenska skalder. Och dock egde han endast det ena af de begge hufvudvilkoren för poetisk produktion af äkta slag i någon betydligare mån. Hans fantasi var rik, mångskiftande — ja, glödande, om man så vill, men känslan glö