Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1869, sida 3

der icke under detta yppiga färgspel, som väcker vår beundran. Man saknar esomoftast detta outsägliga ,,något, som endast den kan framkalla, och som ofta kommer de enklaste stanser att lefva länge — mycket länge, ej blott i folkets minne, men i deras hjertan och på deras läppar. Men i stället egde han andra egenskaper, som äro af betydelse för skalden, nemligen en ovanlig makt öfver språket, en förmåga att på ett lekande sätt behandla äfven de mest svårhandterliga ämnen, en qvickhet, som skulle kunnat förslå åt flera författare, en beundransvärd skicklighet i valet af rim, som stegra uttryckens kraft och komik — en talang, som hrr estetici måhända ej egna tillbörligt erkännande. Det första af de i ,, Samlade ax förekommande skaldestyckena är ,,Clemence Isaure, hvilket förf. benämnt ,, En romance. Af en medeltids-sägen har förf. gjort ett poem, så praktfullt, så rikt på sydländskt skimmer och doft, som om en af de languedocska trubadurerna, som uppträda i den sista sången, hade sjelf diktat det. I formellt hänseende är det i alla hänseende berömvärdt; man finner här inga af dessa rytmiska knaggligheter, som då och då inverka störande i flera andra af Orvar Odds dikter; allt är prydligt, fint utarbetadt — nästan festligt. Märkligt är dock, att icke ens här, oaktadt den djupt sorgliga upplösningen — en älskare, som faller i striden, och hans trolofvade brud, som gömmer sin smärta och saknad inom klostrets murar! — icke ens här förekommer en enda rad, egnad att anslå känslans strängar i läsarens själ, intet ord inverkar gripande eller ens rörande. Till och med då förf. låter den sörjande Clemence gå fram och lägga en krans af mörka violetter på Rouls likkista, eger framställningen en viss kylighet, som stör illusionen. Näst efter denna ,,romance följer ,,en idyll, titulerad ,,Anne Marie. Hjelten i idyllen är dock ingen herde, utan tvärtom en elegant herre ,i Tredje Gustafs lystra hufvadstad, som förf. kallar en modjournal, en ineroyable, ett underdjur, en händelse, en fabel! Och hon, som fängslat detta magnifika lejon, denne hr Walter, hvilken förf. skildrar såsom halft rout, halft sprätt — skymtar: blott hastigt fram en gång vid ett skjutsombyte på en gästgifvargård och en gång i trängseln på en offentlig promenad, men hinner dock att på några minuter så förhexa balettskönheternas förklarade tillbedjare, att han pro primo slår upp med en fästmö, som har tjugo tunnor guld, och pro secundo derefter hela femton år irrar omkring i Europa, sörjande öfver att ej ha fått formera en närmare bekantskap med detta ,,skimmer af en flygtig meteor, tills han omsider vänder tillbaka till Europa och gifter sig med meteorens dotter. Huru en så beskaffad historia kan kallas idyll kunna vi för vår del ej inse, lika litet som vi kunna finna ens en skymt af natursanning i skildringen af hjelten. Emellertid röjer äfven detta skaldestycke de stora poetiska gåfvor, som stodo Orvar Odd till buds, och som vi ofvan erkänt, hvartill kommer denna lekande qvickhet, detta mästerskap; i den pikanta genren, som tar sig ut både i bunden och obunden stil. Synnerligen vilja vi fästa uppmärksamheten på de ypperliga naturmålningarne; få svenska skalder torde ha presterat några dermed jemförliga. Hvad förf. förmådde i den vägen visa äfven flera andra poemer i detta häfte, såsom ,, Moscbacke, ,, Norges Fjelde och ,Bland sydsvenska bokar. Det förstnämnda stycket är dessutom, i vår tanke, något bland det sannaste och skönaste på en gång, som af någon svensk skald blifvit skrifvet om Stockholm. Det friska, målande poemet ,,En segelur på Mälaren, ,,Korporal Flinta och Till min son äro gamla bekanta, ty de örekomma i , Vintergrönt, den skandinaviska diktsamling, som Richardt gaf ut! för ett par år sedan. Af ,statuelterna och ,medaljongerna äro flera utförda: med verkligt konstnärskap. Såsom sådana vilja vi företrädesvis nämna ,,Linne, ,,Geier och ,C. J. L. Almqvist. Den sistnämnda medaljongen eger ett eget intresse ör den, som känner hvilket starkt och på. Orvar Odds hela lefnadsriktning inverrande missförhållande, som egt rum melan honom och den underbart begåfvade örf. till Törnrosens bok. Af ,tillfällighetsdikter finnas, inberäknadt den redan nämnda , Till min son, ett halft dussin. De stå i ingen mån unler förf:s öfriga. Man läse hans , Sång Unionen och hans , Till Hans Majet Konungenk, och man skall finna kuru vögt de stå öfver andra festqväden, som oresterats i våra dagar. — — Rättegångsoch PDolissaker. (Från Stockholm.) Tryckfrihetsåtalen mot ,,Gamla Fäderneslanlet. Tre af dessa förekommo i Tisdags till handäggning i rådhusrätten. Först förekom det af justitiestatsministern, efter lof af konungen, genom stadsfiskal Gilliam väckta talet 3 rådhusrättangs förta afdalning (Matta åtal