obehagligt berörd af den egyptiska pressens Sråk, i det vice-konungen ständigt betecknas som ,,vår suverän, , vår upphöjde herrskare, o. s. v. — benämningar, hvilka endast tillkomma sultanen. Men i all synnerhet är det vice-konungens resa, som sortfar att väcka ond blod. Det heter derom i skrifvelsen från Pera till den nämnde tidningen: ,, Ismail Pascha besöker verkligen som kouung de europeiska hofven för att inbjuda suveränerna till Oktoberhögtidligheterna vid Suezkanalen, och öfverallt har han blifvit mottagen på kungligt sätt. I Florens och Wien upplätos palatser åt honom, och i London skall han bo i Buckinghampalatset. , Times och ,,Daily News prisa honom oaflåtligen som den ,, mest upplyste herrskaren i Orienten. Egyptens skenbara kultur, dess efterapning af europeiska seder, vice-konungens sons vistelse i England tör att studera, den filantropiska expeditionen för att göra slut på slafhandeln, och slutligen vice-konungens resa till Europa för att, som det säges, inbjuda suveränerna, men i verkligheten för att i egen person verka för sina planer om upphäfvandet af Egyptens beroende ställning till Porten, — allt detta är blott särskilda delar af en storartadt anlagd plan. I Konstantinopel ha isynnerhet två saker väckt missnöje: för det första, att vice-konungen icke först inbjudit sultanen, ehuru denne är fullkomligt berättigad att uppträda som värd, i stället för att vara sin vasalls gäst, och för det andra: att den första inbjudningen blef ställd till konungen af Grekland, med hvilken sultanen nyligen stått på så spänd fot. SPANIEN. Alla amendementer till regentskapsförslaget äro förkastade; men ännu är dess öde icke fullkomligt afgjordt. Man antager dock temligen allmänt, att det skall lyckas Olozaga och Madoz att åstadkomma pluralitet för detsamma. Unionisterna göra ingen hemlighet af sitt missnöje med förslaget, ehuru endast få af dem uppträda deremot, och större delen af dem vidblifva det moderata program, som åsyftar försoning partierna emellan. I ,Politica ha åtskilliga bittra uppsatser mot regentskapet förekommit, som väckt stort uppseende; dess onämnde författare är den unionistiske deputeraden Alarcon. Hans partivän Navarroy Rodrigo har under förhandlingarne i cortes yttrat, att ett regentskap ej vore tidsenligt; att man måste genast välja en konung, och att hertiginnan af Montpensier skulle gifva en glans åt spanska kronan, sådan den icke haft sedan Isabella Catholicas dagar. Unionisterna frukta, att Montpensiers utsigter aftaga i samma förhållande, som konungavalet uppskjutes. Det finnes äfven motståndare till denna plan bland progressisterna. Af republikanerna borde man väl egentligen vänta, det de skulle finna sig vid ett regentskap, som är så nära beslägtadt med republiken; men man måste härvid taga i betraktande, att deras mål är — en federativ republik. General Caballero de Rodas, som blifvit utnämnd att som generalguvernör på Cuba efterträda Dulce, har från Cadiz dit afrest den 9 dennes. PORTUGAL. Don Fernando, konung UIMis far, har förmält sig med dansösen Hänsler, till hvilken han länge stått i intimare förhållanden.