Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1869, sida 3

denna bånas Stråckuing. För utskottets förslag talade hr Hasselrot, grefve Cronstedt och frih. Tersmeden, hvaremot frih. Bildt förklarade att det vore honom temligen likgiltigt för hvilken sträckning man uttalade sig, blott riksdagen yttrade sig bestämdt och ej, som nu ifrågasatts, endast inskränkte sig att uttala sympatier för frågan. Sedan diskussionen, som genom de många olika yrkanden, hvilka derunder framställdes, gaf ett prof på omöjligheten att kunna förena de skiljda intressena, fortgått till framåt midnatt, anställdes votering mellan hr Rydins yrkande samt bifall till utskottets hemställan, och utföll denna votering så, att 80 röster afgåfvos för godkännande af hr Rydins åsigt samt 31 för utskottets förslag. Kammaren beslöt sålunda att med afslag å grefve Sparres motion, jemväl afslå den at utskottet föreslagna sträckningen för norra stambanan. Andra kammaren. (KL. 10—123.) Nordvestra stambanan, Inom denna kammare höjde sig icke heller någon röst mot sjelfva det föreslagna beloppet till fortsättande af arbetena vid denna bana, hvaremot olika meningar yppade sig angående tiden för utgåendet af en viss del deraf, i det ett af hr Myrtin i samma syfte som hr Olssons motion framställdt förslag vann många anhängare, då åter å andra sidan utskottets hemställan erhöll sina försvarare. Hr Hedlund fann öfvervägande skäl tala derför, att 1 million rdr redan i år anvisades. Beloppet skulle i alla händelser utgå, men genom dess tidigare disposition kunde man, i anseende till de nu gällande låga arbetspriserna, erhålla arbetet billigare än ett annat år, på samma gång som man beredde arbetsförtjenst åt den genom förra årets missväxt nödlidande befolkningen i vissa delar af landet. Vidare, och då banans hastigare fullbordande skulie blifva en följd af den ifrågaställda millionens beviljande redan i år, påskyndades vårt bansystems förening med Norges samt derigenom ock samfärdseln med detta land, hvarförutan man finge tidigare än eljest erhålla inkomsterna af banans trafik. Tal. ansåg att man för den relativt mindre summa, hvarom vore fråga, och då det endast gällde tiden för dess disposition, ej borde förbise vigten af alla dessa skäl samt yrkade bifall till hr Myrtins förslag. Enahanda yrkande framställdes härefter af hrr And. Eriksson, N. Andersson i Bäfvik, O. Olsson i Olebyn och Hedengren, af hvilka den sistnämnde, under förutsättning att småländingarne skulle få fri transport å jernväg till Wermland och sålunda infinna sig der för erhållande af arbete, uttalade den önskan, det jernvägsbefälet måtte tillse, att all arbetsförtjenst icke användes för dagens behof, utan att en del deraf afsattes, för att utbekommas af arbetaren vid hans hemresa. För öfrigt framhöll denne, likasom öfrige talare, som förordade hr Myrtins förslag, utom andra förut anförda skäl, såsom hufvudargument derför den trängande nödvändigheten att komma de nödlidande i Småland till hjelp, hvartill nu vore tillfälle utan någon egentlig uppoffring från staten, enär den begärda summan i sjelfva verket endast utgjorde ett förskott. Hr Björck deremot sökte visa ået ur statsekonomisk och financiel synpunkt orätta i den föreslagna åtgärden. Enligt hans åsigt förlamades genom jernvägsarbetenas brådstörtande statens krafter att fortsätta med dessa arbeten och förminskades således derigenom jernvägarnas utsträckning. Att denna åsigt vore riktig samt att man befarat en dylik umattning bevisades af 1866 års riksdagsbeslut att nedsätta det årliga anslaget till jernvägsbyggnader från 7 å 8 millioner till 3 mill. rdr. Man borde icke, föranledd af tillfälliga omständigheter, rubba de planer för dessa byggnader, man redan en gång med klok beräkning uppgjort och som, med hänsyn till landets tillgångar, afsågo att under långsamt fullföljande bereda större delen af landet fördelen af ett utvidgadt kommunikationsväsende. Beträffande den ekonomiska fördelen af det omhandlade beloppets disposition redan i år, så erinrade tal. derom, att trafiken, strax den öppnas å en jernbana, icke lemnar någon synnerlig inkomst, hvadan denna fördel vore för staten alltför ringa, att man borde taga den i beräkning. hvaremot den icke uppvägde den stora uppoffringen och det äfventyr, hvarför man utsatte statens stora financiella intressen. Yrkade af dessa skäl bifall till utskottets förslag. Statsrådet frih. af Ugglas, hvilken ytterligare betonade, att det icke var fråga om någon tillökning i anslaget, utan endast ett förskott, framhöll att någon väsendtlig rubbning i de beräkningar, man redan uppställt, eller i den bestämda jernvägsplanen, icke åstadkoms genom den ifrågasatta tidigare dispositionen. Derigenom, och då arbetena vid nordvestra stambanan vore så ordnade. att de oförtöfvadt kunde utvidgas och arbetsstyrkan, nu utgörande omkring 3,000 man, ökas till nära dubbelt, så bereddes arbetstillfälle åt en del af den nödställda befolkningen i Småland, hvarifrån fri jernvägstransport skulle medgifvas. Då visten sålunda, enligt talarens åsigt, endast gällde en bokföringsfråga, hemställdes huruvida det af br Myrtin gjorda förslaget icke kunde godkännas. ö Hr Key ansåg förslaget icke innebära rätta sätet att hjelpa smälänningarya, till följd af deras sflagsenhet från den ort, hvarest den ifrågavaranle jernvägsanläggningen var under arbete. Det syntes talaren tvärtom vara denna af dervarande ernvägsarbete redan gynnade ort, som finge nytan af anslaget genom de tillgångar af ökad konumtion, som derigenom skulle beredas, under det utt Småland lika fullt vore i saknad af dessa tillsängar. Talaren syntes derföre uppfatta frågan åsom det gällde att beröfva en ort resurser till örmån för en annan. Godkände utskottets förlag. Hr Hierta sökte visa att den föreslagna åtgärden erkligen åstadkom en rubbning i balansen mellan tatens utgifter och inkomster samt ogillade deröre hr Myrtins förslag. Hr Ivarsson uttalade sig hufvudsakligen i samma yfte som hr Björck, likasom denne sökande ådazalägga det orätta och okloka deri, att rubba det wormala jernvägsbyggandet, och yrkade bifall till utskottets hemställan.