Stockholmsbrel. (Från redaktionens korrespondent.) : Stockholm d. 2 Maj. Efter de gassvarma dagar vi haft en id bortåt, hade vi bespetsat oss på en af de grannaste majfester. Vinterns välde ansågs krossadt, träden sköto knoppar och gräsvallarne grönskade; allt var således högst lofvande. Men snart fingo vi erfara, att vintern ännu satt qvar vid magten, och i går tycktes den vilja riktigt visa oss att vi gladt oss alldeles för tidigt. Kall svepte nordan hela förmiddagen; den saktade sig sedermera något, men det var dock ett föga inbjudande första-maj-väder. Emellertid måste man ju ut, naturligtvis, och se på hvarann. Som vanligt hade en hel hop folk ställt sig i haie för att betrakta de kongl. personernas utfärd till Djurgården. Man tog på sig vår-minen så mycket det var möjligt med vinterkappor och till och med muff, men värminen afkyldes snart afblåsten, som visserligen framkallar rosor på kinderna, men dessa hade en tydlig dragning i blått. Som sagdt, man stod och såg på ekipagerna, som anträdde promenaden till Djurgården, men hufvudföremålet för de nyfiknas blickar, den kongl. familjen, visade sig ej, och häröfver knotade man rätt allvarsamt. Klockan blef half sju, hon blef sju, men ingen ,kunglig syntes till — jo, det var sannt: prins Oscar åkte ut ett slag, men inte kunde man vara belåten med blott hertigen af Östergötland, det inser ni nog. Smått förargad öfver en sådan motgång ch dugtigt genomfrusen gick man hem eller for till Djurgården; det sednare gjorde jag. Hela vägen öfver Ladugårdslandet satt man i fönster, alldeles som vanligt, och egentligen var det blott i fönstren man denna gäng såg ,de ljusa vårtoiletterna. Vid ankomsten till Blå Porten fick första-maj-lynnet en knäck vid åsynen af ruinerna efter detta så väl bekanta värdshus. Hundratals menniskor vandrade kring bland kolade stockar, högar af sten 0. s. v. och anställde sina betraktelser. Fram på slätten hvimlade det af menniskor, hästar och vagnar, ja det var verkligen förvånande att finna det så betydliga folkmassor trotsat det föga inbjudande vidret. På Hasselbacken, Alhambra och Novilla trängdes hungriga och törstiga om hvarandra i gräslig oreda, och egarne af förfriskningsborden i fria luften, med sina uppradade läckerheter af diverse slag, kunde i proportion glädja sig åt en frisk omsättning. På sång och musik ute på slätten var heller ingen brist och folkhoparne tröttnade ej att begapa de rysliga taflor, som åskådliggjorde den .sjudubble mördaren Blomselts och den nåttadubble dito Timmi Todes mordgervingar; mindre anslog , barnet, som bortröfvades af örnen, förmodligen i anledning af det mindre rafflande ämnet. På slätten voro de förnämsta folknöjena, hvilka der uppe i backen vid utkanten af Tivoli finner sitt lifligaste uttryck i de omtyckta slant-singlingarna, så illa sedda af polisen, och der också en småtreflig utskänkning af spirituosa pågick ganska oförblommeradt — men det var ju också första Maj! Ryktet påstod, att konungen alldeles inkognito gjort en tur till Djurgården, men jag är verkligen ej i tillfälle att säga, om detta är så alldeles exakt; man har lite svårt att vara allestädes närvarande. Men gingo vi miste om att få beskåda den kungliga familjen, så fingo vi ett slags ersättning i att se uppvisningen af den kongl. polisen. Under några dagar hade man talat om, att en del af Stockholmspolisen skulle sitta upp på första Maj och bli alldeles lik den Berlinska, hvilken våra polismyndigheter vilja taga till mönster; men man ville alldeles ej tro derpå, ty vi kände hur i allmänhet stadsmyndigheterna varit alldeles emot höjda anslag till polisen. Men hur det var, så befanns det att vi hade fått oss en ridande polisstyrka, visserligen icke stor, 12 man äro de, och denna ridande polis presenterades nu för hufvudstadens innevånare. Det må erkännas, att denna ridande kår tog sig ganska bra ut, så der att se på vid ovanligare tillfällen, då stora massor af menniskor äro samlade. Ni kan förstå, att uppträdandet af dessa ridande gendarmer väckte ett ofantligt uppseende. De äro uniformerade alldeles som den öfriga polisen, om man undantager att de ha höga ridstöflar af smorläder och kavallerisablar.