Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1869, sida 2

första kejsardömets krig. Detta förslag är icke så långt gående, som det i början påstods. För att hafva rättighet till en pension af 250 fr., måste man åtminstone hafva tjenat i två år, gjort två fälttåg, eller erhållit en svårare blessyr, samt utomdess vara fattig. De veteraner, som redan ha pension, ega ingen rättighet till den nu ifrågavarande, så vida icke beloppet af den innehafvande pensionen understiger den nämnda summan, i hvilket fall skillnaden skulle erhållas. Det kejserliga brefvet till statsministern angående denna sak diskuteras nu ifrigt i pressen. Oppositionstidningarne kalla hela åtgärden ,,en oskicklig valmanöver. -, Moniteur — hvilken, som bekant är, numera tillhör oppositionen — fäster uppmärksamheten på att kejsaren, i det han straxt före de allmänna valen återvänder till sitt ursprung, panropar Napoleon den store som sitt skyddshelgon. Likväl finner ,, Moniteur det i hög grad underligt, att , man vill datera Frankrikes storhet från det första kejsardömet och med ett penndrag utstryka Frankrikes alla öfriga regenter. Moniteur tramhåller desslikes den omständigheten, att ,,det var den första republiken, som bildade de stora fältherrarne för kejsardömet. Slutligen heter det: ,,Den upplysta välgörenheten af kejsaren skall icke stanna på halfva vägen; den skall tvifvelsutan utsträckas till de Frankrikes vördnadsvärde tjenare, hvilka mödosamt arbetat som folkskollärare, och jemte de nu ifrågasatta 2,700,000 fr. skall man säkerligen räkna sig till ära att anslå de 250,000 fr., som man under förra veckan förgäfves önskade till de fattiga skollärarnes pensionering. I, Avenir national skrifver Peyrat: ,Det är Napoleon I:s stora figur, som leder och skyddar oss; det är den, som från intet gjort oss till det vi äro! Vi kunna dock icke medgifva detta. Då Napoleon I ledde oss, förde han oss till Spanien och Moskwa, d. v. s. till. de katastrofer, som förminskat våra vapens anseende och beredt Frankrike alla de förödmjukelser, som vållats genom lyckans vexlingar. Och då kejsaren påstår, att Napoleon I ännu leder oss, så har man svårt att förstå den mexikanska affären. Än mindre skyddas vi af Napoleon I:s minnen. Då han, förgätande sin ed, upprättade sin tron på den störtade republiken, strålade Frankrike af de republikanska armåernas ära, och det hade Alperna, Rhen och Schelde till gränsor. Preussen var af intresse förbundet med vår politik, Ryssland af andra skäl; och utan att vara inveckladt i de tyska angelägenheterna, hade vi dock de germaniska intressenas vågskål i vår hand. Då, ja då voro vi skyddade; skyddade genom sympatier, beundran, folkens aktning; skyddade genom våra naturliga gränsor, och vi åtnjöto den fred, som omsider nedstigit till det revolutionära, genom friheten hjeltemodigt försvarade Frankrike. I denna ärorika ställning mottog Napoleon I Frankrike, men störtade det ånyo i ett krig, som räckte i 10 år och slutade med vårt förödmjukande. Kejsaren rent af kurtiserar Emil Ollivier, enär han föreskrifvit, att ingen officiel kandidat får uppställas i det valdistrikt, der Ollivier anmäler sig som kandidat. Valagitationen fortsättes mycket ifrigt i provinserna; i Paris har den deremot icke börjat taga riktig fart, enär de större tidningarne ännu icke offentliggjort vallistorna, eller ställt sig i spetsen för den demokratiska rörelsen. Troligen skall valstriden der först under de sista veckorna före valet börja på allvar. Deremot utvecklas öfverallt i provinserna en förvånande verksamhet från oppositionens sida. Kandidaterna resa från den ena staden till den andra, hålla folkmöten, aflägga besök hos de inflytelserikare valmännen, utdela brochyrer och söka på allt möjligt sätt att sprida och förfäkta sina åsigter. Regeringskandidaterna gifva dem icke efter, ehuru de verka på olika sätt. De hafva nemligen prefekterna, märerna och alla öfriga embetsmän till sin disposition. Det klerikala partiet har äfven börjat valstriden. Detta partis ifrigaste kämpe, Louis Veuillot, redaktör af den ultramontana tidningen , Univers, har uppträdt som kandidat i en af de vestra prorinserna, men torde väl knappast blifva vald. ENGLAND, yDen stora kyrkokonferensen i Irlandk, hvilken under någon tid agiterat i nästan alla delar af landet, sammanträdde den 14 dennes i Dublin. Erkebiskopen af Armagh förde ordet som lord-primas och förklarade i det tal, hvarmed han öppnade konferensen, Gladstones förslag för ,en konfiskationsåtgärd. ett angrepp nå kro