Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1869, sida 1

Törstn husvudtiteln. Homnållningen. Satsutskottet hade hemställt att för detta ändamål måtte under inne arende statsregleringsperiod anvisas enahanda belopp som hittills utgått, nemligen 1,417,000 rdr och i sammanhang härmed afstyrkt motion af hr Jöns Pährsson, att riksdagen antingen måtte, med nedsättande af vissa angifna hofstatsanslag, minska utgifterna under denna hufvudtitel till en summa af 1,000,000 rår, eller ock i skrifvelse anbålla, att K. M:t täcktes taga i öfvervägande om icke för framtiden nedsättning i anslagen under första hufvudtiteln kunde ega rum och derom till näst sammanträdande riksdag aflåta proposition. Första kammaren biföll utskottets hemståon utan diskussion. Andra kammaren kom till samma resultat, dock först efter en vidlyftig öfverläggning, dervid hr Jöns Pährsson erhöll först ordet. Han framhöll det betryckta ekonomiska tillstånd, som rådde i landet, hvaraf han äfven hemtat anledning att räcka förslag om en nedsättning i anslaget till 1:sta hufvudtiteln. Dock ville han nu inskränka sig att yrka bifall till det andra alternativet 1sin motion, nemligen att riksdagen måtte uti skrifvelse til! K M:t begära en utredning huruvida icke en sådan nedsättning kunde ega rum. Tal. antydde äfven att hans förslag föranleddes af ömhet för regeringens popularitet, hvilken han befarade skulle lida, om befolkningen tyckte att det berörda anslaget vore för högt. Hr Ahlgren klandrade till en början statsutskottet för den ofullständighet, hvarmed det enligt hans förmenande behandlat den väckta motionen. Det sednare alternativet af densamma, eller det som afsåg en skrifvelse i ämnet till K. M:t hade utskottet alls icke vidrört, då dock tal ansåg det ha varit utskottets pligt att åtminstone yttra sig öfver en dylik skrifvelses lämplighet eller ej. Att besparingar verkligen, så vidt möjligt, voro af nöden fann talaren deraf, att regeringen vid fråga om nedsättning för de nödlidande i de småländska länen nedsatt de derför såsom ertorderliga ansedda beloppen. Det syntes tal. som om en nedsättning i nu ifrågavarande anslag skulle kunna ega rum; men vid motsatt förhållande i alla afseenden borde man kunna ingå med und. förfrågan i ämnet till Kgl. M:t. För att statsutskottet måtte komma i tilhalle att yttra sig om en dylik förfrågan vore lämplig, önskade tal. återremiss af utlåtandet. Hr Siljeström framhöll hurusom man tycktes antaga det ligga i representationens skön att genom nekande af anslag åstadkomma lindring i utgiiterna; men huru svårt detta vore visste bäst de, hvilka arbetat i statsutskottet. Tal. påpekade, att kommunalafgifterna voro långt mera tryckande än statsbehofven samt att, med erkännande af nödvändigheten att beträffande dessa iakttaga sparsamhet, nu ifrågavarande nedsättning skulle verka högst obetydligt på besparingar i det stora hela. Med afseende på moctionären, 1 Jöns Päbrsson, uttalade talaren den öfvertygelsen, att sedan han förgäfves hade klappat på de nio portar, som förde till stadsbudgetens tempel, skulle ban väl släppas in genom den tionde och då göra den erfarenheten, att det ej vore så lätt att åstadkomma som att påyrka dessa besparingar. Utanför statsutskottets dörr skulle han kunna läsa denna inskrift, hemtad ur Dante: Lemna alla edra förhoppningar, I som inträdt här! — Frågan om besparingar ansåg tal. ej kunna lösas tin statens sanna fördel utan i sammanhang med organisationen af vår sammansatta administration. Vidkxonmande nu förevarande fråga vore väl en nedsättving önskvärd, men tale-en kunde icke instämma med statsutskottet i dess åsigt, att den ifrågasatta nedsättningen icke borde kunna ega rum annat än vid regentombyte. Tal. ansåg i motsats häremot att anslagen ti regenten, för undvikande af konflikt mellan regeringen och representationen, borde ställas på en sådan fot att de icke kunde rubbas, hvarigenom man ock besparade sig sådana obehagliga debatter som nu egde rom. Om motionären kunde finna en sådan utgångspunkt för sitt förslag ville hen vaderstödja detsamma. Hr Björck yttrade till försvar för statsutskottets behandiäng af derre fråga, att grundlagens bud,