Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1869, sida 1

ÄMAUULULÄ — Det märkligaste, som i Fredags afton förekom första kammaren var dess med 46 röster mot 2 fattade beslut, att till bevillningsutskottet återre mittera frågan om beskattning å tobak. Att döm af öfrerläggningen, afsåg återremissen hufvudsak ligen; att från Åtskottet erhålla ett förslag till skrif velse till K. M:t, med begäran om utredning a frågan huru en beskattning å tobak skall kunn: åvägabringas. Det inträffade här att en regerin gens ledamot, v. Hhrenheim, motsatte sig förslage på den grund; att man ej borde etablera nya skat tetitlar förr ån sådant blir nödvändigt för bestri dande at oundgängliga utgifter. Ett sådant nöd: tvång förefunnes dock icke här, då, enligt E. M:t beräkningar, hittillsvarande inkomster förslå til utgifternas bestridande, och för öfrigt, om något tillsalligt behof förefunnes, det icke vore lämpligt att för dess fyllande införa en beskattning af den beskallenhet, ätt öm den en gång blifvit införd. den borde blifva beständande. Penna skatt, tillade hr statsrådet, likvar för öfrigt andra skatter deri, att den ingenting producerar utan blott konsumerar. Dessa sunda och rigtiga åsigter förfäktades äfven af åtskilliga bevillningsutskottets medlemmar, hvilka ansågo detta utskott ha till uppgift att tillse huru statsbehofren skola fyllas, men alldeles icke att uppfinna nya skattetitlar utan afseende på behofven. Kammarens majoritet deremot tycktes vara af den åsigt, att tobaken bör beskattas blott derför att den är ett medel, genom hvilket staten skulle kunna åtkomma mera penningar: I Lördags förehade första kammaren lagutskottets afstyrkande utlåtande rörande väckta motioner, sju till antalet, om ändringar i nya konkurslagen. Af dessa motioner rönte de fem samma öde i utskottet; de återstående två: hr Hiertas, om viss inskränkning i det s. k. tvångsackordet, och hr Isbergs, att den, som vid konkurs framställer edgångsyrkande, skall derom bevisligen underrätta fordringsegaren eller dennes ombud, återremitterades. Under den långvariga diskussion dessa motioner föranledde, framkommo mårga och bittra klagomål öfver den nu gällande konkurslagen, såsom hbars förnämste försvarare framstod grefve E. Sparre, hvilken förklarade sig vara den konservativaste i fråga om lagar — ,i hvilkas stiftande hr grefven sjelf deltagit, tillade en senare talare. Hr v. Gegerfelt ansåg, att klagomålen öfver den nya konkurslagen uppkomme genom bristande kännedom om denna lag, hvaremot frih. 4. C. Raab anmärkte, att det vore ganska ursäktligt om ej hvem som helst kunde reda alla hårklyfverier i denna lag, då man nu under pågående plenum hört kammarens utmärktaste jurister ej kunna komma öfrerens derom. Motionen om inskränkning till en månad (1 Sept. —1 Okt.) af jagt å elg, förut bifallen af andra kammaren, antogs äfven af den första. Lagutskottets betänkanden 5S, afstyrkande bifall till motioner angående löftesmans betalningsskyldighet för ingången borgen, skuldebrefs uppvisande för kommunalmyndighet, förmånsrätt för kommunalmyndighet, förmånsrätt för kommunalutskylder samt verkställighet af domar och utslag i skuldfordringsmål, antogos af kammaren, efter en kortare diskussion. Andra kammaren sysselsatte sig hela förmiddagen med frågan om anslaget till delta armens vapenöfningar, hvilket icke mindre än 12 reservanter inom statsutskottet (samtliga utskottsledamöterna från andra kammeren) yrkat måtte nedsättas med 142,000 rå-. På regeringers vägnar uppträdde h. exc. frih. de Geer samt statsråderna frih. af Ugglas och br Abelin, för att bekämpa denna nedsättning, dervid i främsta rummet sekunderade af pRibbing samt dessutom af herrar Proschwitz, Bergström, Kirmansson och Mannerskantz. För nedsättningen uppträdde: gretve A. Posse, brr Hedengren, Jan Andersson, Bengtsson, Key, Medin, P. Atidersson från Blekinge, Per Nilson från Örebro län, Björck, Rundbäck, Sven Nilson, Hedlund, Siljeström och Hierta. Då plenum ufslutades hi. 1, på 4 e. m. voro ännu 24 talare ar nida för att yttra sig i frågan.