Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1869, sida 1

niniiinhnii 1 sett litet välljudande ,,sir framför sitt namn, i ett af stadens mindre hoteller. Efter ett kort vistande hästädes, hade han förstått att då och då skaffa sig inträde hos en familj, bestående af tvenne äldre damer och en yngre. Låt mig tillägga, att denna sistnämnda är en bekant Köpenhamnsk skönhet — icke sannt, älskvärda läsarinna, bistorien börjar intressera er? — och att den fremmandes personlighet såväl som hans uppträdande gjorde ett visst intryck på den unga damen. Han var en mycket intressant man, fullkomligt oberoende, af en förnäm och rik familj i Skottland, men hade i ett par år uppehållit sig i Sverge och Norge, likasom han ock deltagit både i det krimska, det ostindiska, det mexikanska och många flera krig. Den unga damen påminte honom i hög grad om hans ungdomsälskarinna, som dött tidigt, och hur kan man således förundra sig öfver, att han efter en mycket kort bekantskap friade till den unga damen, af hvilken han väl icke fick ett obetingadt ja, men som dock utbad sig någon betänketid. Härpå ingick han beredvilligt, bad om ursäkt för den brådska, hvarmed han gått tillväga, men som låge i hans karakter, och erbjöd åtskilliga garantier för sin respektabilitet. Familjen anförtrodde sig åt en ung man bland sina bekanta, och denne fick tillåtelse att anställa några efterforskningar. Han gick direkte till chefen för spanande polisen, den skicklige och ansedde polisinspektorn Hertz, hvilken genast var villig att åtaga sig saken. Ett par polisbetjenter erhöllo order att följa sir R. såsom hans skuggor, och samtidigt anskaffades pr telegraf upplysningar om personen i Stockholm, Kristiania och London. Flera af hans uppgifter visade sig vara falska, och svarsdepeschen från London betecknade honom såsom en för den engelska polisen väl bekant person, som isynnerhet var en farlig förförare. Samtidigt härmed fick man underrättelse om, att han var svensk till födseln, och man beslutade sig med anledning af allt detta för att anhålla honom. Detta skedde; han fördes inför polisinspektorn, men spelade naturligtvis den kränkta oskulden, intilldess han blef tilltalad på svenska och underrättades om åtskilliga af sina meriter. Man gaf honom tillåtelse att lemna staden, men då man dessförinnan ville undersöka hans privatlogi, protesterade han af alla krafter, och man kom derigenom snart på det klara med, att der fanns något, som han önskade, att man ej skulle ha reda på. Visitationen företogs derför, och man påträffade . . ja gissa! ,, Kanhända en vapenarsenal? På intet vis. ,Falskmyntuingsreqvisita? Icke heller. Ja, det är förgäfves, att Ni söker gissa det, Ni hittar ändå ej på det rätta. Det var en ung, älskvärd engelska om 18 år, hvilken han bortfört från hennes far, en välmående godsegare, och hållit dold under den mesta tiden af sitt vistande här. Hor anade ej det mindsta af hvad som passerat Utom henne hade han en hustru och tre barn i England, för att ej tala om do många sköna, som denne äkta Don Juan bedragit rundtomkring i verlden. Sedan det kommit fullkomlig klarhet i saken, blef sir R., som endast är 34 år gammal, tillikamed sin engelska skickade till London. Och den unga danska damen? frågar förmodligen läsarinnan. , Huru är hon till mods? Är hon glad eller bedröf Jag kunde svara härpå, men föredrager att låta bli, och ber läsarinnan tänka sig i hennes ställe, så skall hon kunna ge sig sjelf svaret. Ad. B. do