Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1869, sida 1

Frän Ämerika. (Bref till Handelstidningen). (Forts. fr. N:o 52.) Trefnad på fosterbygdens torfva — jag yttrade nyss dessa ord, och de föra omedelbart till frågan: åtnjuter den klass, som företrädesvis rekryterar utvandringen, denna trefnad? Hon kan finnas och finnes ofta parad med torftighet och hårdt arbete, när blott detta arbete är aktadt och icke alldeles hopplöst med hänseende 14: framåtskridande i bergning. Eger svenska jordarbetaren denna trefnad? Hvarom icke, hafva vi för utvandringen en ytterligare förklaringsgrund, ännu starkare än den ofvan anförda, nämligen arbetskrafternas naturliga sträfvan till den bättre arbetsmarknaden. Denna strätvan — en materiel naturlag — kan i väsendtlig mån motverkas af de moraliska naturlagar, som heta kärlek till fäderneslandet, kärlek till barndomshemmet, kärlek till den egna härden och den med ens egen möda befruktade tegen. De moraliska lagarne verka, der de icke blifva våldsörda. llurförhåller sig nu dermed i mitt hemjand? Hvilken fråga! skall måhända mängen läsare utropa. ,Om hon hade uppstälts för några tiotal af år tillbaka, hade hon kanske änuu varit befogad. Men nu kommer hon för sent, då med hvarje år förbättringar göras i lagstiftningsoch undervisningsväsen, allt med afseende på folkmassans bästa. Och likväl — så tveksam jag annars är vid afgifvandet af ett omdöme i ämnen så invecklade som dessa — vågar jag här, utan spår af dylik tvekan, framställa det hårda och ausvarsfulla påstående, att hos lagstiftningen och lagiillåmpningen, hes upypfostringsamstalterna och dessas vårdare, ledare och lärare är hufvudorsaken till den svenska folkrandringen att söka. Alt samhällsinrattningarne ej äro toma former, att lagarne äro ej blott skrifna bokstäfver, som medföra en rent Juridisk verkan i de enstaka fall, på hvilka de tilllämpas, utan att de kunna utöfva den djupaste inflytelse på ett helt folks känslolif — och känslolifvet betyder mycket — detta bevisas särdeles klart af irländska folkets belägenhet. Under åratal hafva irländare i ofantliga massor flyttat öfver till Amerika och, märk väl, icke af pristande fosterlandskärlek. Tvärtom — den