na känsla finnes tillochmed i ovanligt hög grad äfven hos den okunnigaste och mest sjunkne son af Erin — utan af vantrefnad och missnöje med samhällsinrättningarne. Mer än hälften af den stora öns befolkning befinner sig nu på Förenta Staternas jord, glödande af hat och hämdbegär, som ger sig luft i det ena vanmägtiga försöket efter det andra att skads England, hvars aristokrati och presterskar slagit landet under sig. Det vore orätt vist att jemföra de svenska förhållandens med de irländska, ty olikheterna äro Gudi lof, för stora; men äfven likheter finnas. Den nya och liberala politiska ut vecklingen i Sverge är ännu för ung, föl att hafva kunnat bota allt det onda, som i förflutna tider tillfogats Sverges arbetande klass; men det är tid på att detta sker, om man vill se utvandringen förminskad. Man har lagstiftat mer till förmån för folkets tjenare än för folket sjelf, mer till förmån för arbetsköparen än arbetaren. De stora förmåner, som förmögenhet och rikedom i sig sjelf innebära, har man ökat genom att skänka dem äfven politiska företrädesrättigheter, likasom om de icke, äfven utan privilegier, utöfvade ett tillräckligt stort och mången gång mer än tillräckligt stort inflytande.; Den bildning, som de genom afkastningen af folkmassans arbete stiftade och upprätthållna högre läroanstalterna meddelat och kostnadsfritt meddelat, har gifvit de ur dessa skolor utgångna tjenmännen ökade anspråk. Jag kan aldrig erinra mig hafva hört någon sådan man tala om denna bildning som en gåfva, för hvilken han bör vara tacksam; men väl har jag mången gång hört, att ,,studierna — eller det besvär han fått göra sig med att emottaga denna gåfva — antörts såsom ett ytterligare skäl, hvarför han skulle åtnjuta löneförmåner, som göra hans arbeten ojemförligt mer inbringande än kroppsarbetarens. Luftkretsen i mitt hemland är uppfyld af sådana falska föreställningar; de gå och gälla der som axiomatiska sanningar, och de tendera alla åt samma håll: att göra kroppsarbetet misskrediteradt och allt annat arbete — äfven det, som fordrar mindre intelligens än jordbruk och handtverk, blott det icke framkallar svettens perlor på pannan — jemförelsevis äradt och eftersökt. Och härmed sammanhänger utan tvifvel den ton, den hållning, som gör det för en man af folket så motbjudande, när han nödgas anlita myndigheter, af hvad slag de vara må. Det är icke mer än billigt att erkänna, att inom dessa myndigheter finnas många utmärkta män — män som vetat att ur sina studier suga den egentliga moraliska musten: humanitet, blygsamhet för egen del, aktning och välvilja för andra och kanske största välviljan för den mest betryckte — men i allmänhet gäller det väl ännu som en regel i den gamla verlden och icke minst i Sverge, att tjenstemannaklassen närer obefogade anspråk och föreställningar, som såra menige mans berättigade sjelfkänsla och gör hvarje beröring med administrationen till en pläga. Detta betyder mer än man tror; det inverkar mer än man anar på folkmassans trefnad och ej blott på den, utan på sjelfva hennes kärlek till fäderneslandet. Ju finkänsligare arbetaren är — och äfven han kan vara finkänslig, grannlaga — ju ädlare hans karakter är af natu:en anlagd, desto djupare känner han detta missförhållande, äfven om han då lättare kan förlåta det -— och alla svårigheter, som möta honom i den nya verlden, alla missräkningar han finner sig hafva gjort, då han här väntade en lysande framtid, hindra honom icke att här andas friare. Och han bär försakelsen lättare, han drager den nu rätt tunga skattebördan utan knot, derför att den tjenar till att upprätthålla en samhällsinrättning, till sin grund baserad på rättvisa och humanitet. Nu några ord om Sverges folkskolor. Få nationer i verlden hafva så villigt och så rikligt offrat för denna den vigtigaste af alla inrättningar. Frågas nu: hafva resultaterna stått i förhållande till de ajorda offren? PDen Punkt, hvarpå massan af folket står ; allmänt veiaede och upplysning, gifver härpå det säkraste svaret. För att åberopa en erfarenhet för dagen, skulle man kunna säga, att den oerkörda, den obegripliga lättrogenhet, hyarmed allmogen lyssnar till bedrägliga emigrantvärfvares Minchhausiader och bedrägliga frälsebonde-agitatorers förespeglingar, afgifver ett proba på folkskoleväsendets vanmagt, såsom det nu är stäldt med detsamma. Amerikas folkskolor berömmas mycket, ych faktum är, att de med i allmänhet AHol sstagkomma hättre frukter.