Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1869, sida 2

lantärna, som under qvällarne utmärkte detta hus från de angränsande boningarne. Äfven några bondvagnar, som dels genom den matt upplysta portgången syntes på gården, dels stodo på gatan, betecknade redan på afstånd detta hus som ett qvarter för landtfolk, hvilka der funno en med sina vanor och böjelser mera öfverensstämmande lokal än i stadens öfriga, talrika värdshus. Sedan Cornelia ännu en gång oroligt blickat tillbaka mot staden, riktade hon sina blickar på skylten. . Värdshuset Gyldene trädet läste hon len i väldiga bokstäfver utförda inskriften, hvilken sträckte sig på båda sidor uppför ett träd, som dock mera liknade en kolossal champignon och ännu urskiljles genom sin något ljusare färg, emedan örgyllningen var utplånad för längesedan äf tidens tand. — Således här, hviskade hon och svepte in kappa tätare omkring sig; derefter sick hon förbi de upplysta fönstren på båda sidor om portgången och kastade en Blick genom dem i husets inre. — Här kunna de inte taga in, sade on för sig sjelf, då hon på högra sidan m portgängen såg en talrik familj samad omkring ett stort, med grof kost beickt bord, — nej, inte här, fortfor hon ch gick ötver till den andra sidan. — lur glada och nöjda de äro, suckade hon akta, — de veta inte hvad det vill säga, tt ohjelpligt vara utstött ur lyckliga meniskors gemenskap. Hon ryste likasom af köld, och efter en yktig blick genom de andra fönstren, beaf hon sig in i portgången. Utan tvekan inträdde hon i skänkrum-!