Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1869, sida 2

efter sina hästar och efter en kort från varo återvände till sina kort samt me hänseende till ovädret satte pojken bakon disken i verksamhet. Mer än en fjerdedels timma hade för flutit. Den inre oron, den heta. starke drycken samt kakelugnens grannskap dre; Cornelias blod feberaktigt genom ådrorna Dertill kom det oroande tvifvel, att hor kunde hafva misstagit sig, eller att de, hvilka hon väntade, kunde hafva ändrat sin plan. Hon kände hvarken den kylande fuktigheten, som hade trängt igenom hennes bristfälliga kängor, eller svettdropparne på sin panna, hvilka blandades med de från hennes hatt stundom nedfallande regndropparne. Med tidens förflytande tycktes hennes oro ökas; sakta rörde hon sig hit och dit på den hårda bänken, och den, som kunnat kasta en blick under den vida kappan, skulle hafva märkt att hon vred sina händer, och att hennes bröst arbetade likasom på en person, som är nära att qväfvas. Slutligen besegrades hon af sin otålighet. Hon var i begrepp att utsträcka handen efter återstoden af den bedöfvande drycken, då hon hejdades af det buller, hvarmed två män inträdde i portgången, och genom skakningar samt stampningar med fötterna sökte befria sina plagg från rattnet. Andlös och darrande lyssnade hon. Männerna inträdde. Cornelia kände en itrå att mellan vecken i sin kappa kasta n blick på de nykomna, men bon beherrkade sig och lyssnade efter de första den, på hvilka hon måste känna igen lem hon väntade. — Kan man få en god och riktigt stark