Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1869, sida 2

Göteborg den 1 Mars. Indelningsverket. Det förvånar mindre, efter hvad man försport om de i ämnet rådande äsigter på vissa högre ståndpunkter i samhället, att indelningsverket, oaktadt allt hvad som emot dess lämplighet och tidsenlighet ifrån många håll blifvit anfördt, ändå bibehållits. Så mycket mera förvånar den bevisföring, som hr krigsministern sökt åstadkomma till tördel för denna institution. Dels bevisar den alls ingenting, dels bevisar den raka motsatsen af hvad den skulle bevisa, dels invecklar den hr krigsministern i oupplösliga motsägelser med sig sjelf. Men så går det nästan alltid, när man skall försvara något som är ohållbart. Felet, att bevisföringen icke lyckats, är icke hr krigsministerns, utan ligger hos den inrättning, han sökt upprätthålla. Att den indelta soldaten är ,en i fullaste mening god national-soidat, och att indelningsverket derför ur ,nationel synpunkt förtjenar bihehållas och vårdas, äro vackra fraser, men ej eller något annat. Sedan utländska legotrupper ej mera finnas, bestå alla länders armöber af national-soldater, och Sverges indelta soldater ega icke högre anspråk på denna benämning, än t. ex. kosacker och kalmucker. Att indelningsverket är egendomligt för Sverge är en sak för sig; derför är likväl icke sagdt, att det äfven är godt och ändamålsenligt; det ena följer alls icke af det andra. Äfven vi erkänna, att ur militärisk synpunkt besitter indelta soldaten, tillfölje af sina sysselsättningar och lefnadsvanor, en del företräden framför utländska konskriptionssoldater, isynnerhet sådana, som förut varit fabriksarbetare; men precist samma företräden eger hvarje annan milisarmåe, för så vidt den rekryteras ur landtbefolkningarne. Ingen lär vilja bestrida, att vår indelta soldat är en god och nyttig medborgare; men detta beror hufvudsakligast deraf, att han odlar sin egen torfva. Tages nu, såsom hr krigsministern föreslår, jorden ifrån honom och han från jordtorpare förvandlas till stattorpare, lära nog verkningarne af en sådan förvandling icke uteblifva. En hvar, som aldrig så litet är förtrogen med våra jordbruksförhållanden, kan lätt föreställa sig huru pass goda och nyttiga medborgare våra stattorpare kunna vara. Det sociala skäl, som hittills skulle lafva kunnat anföras för indelningsverkets vibehållande, upphör att existera, när hr crigsministern lyckats införa sitt storarade stattorparesystem. En utmärkande social egenskap hos den ndelte soldaten har hr krigsministern allleles förbigått. Ingen armå i verlden räklar så många familjefäder som vår indelta. )ftast äro dessa familjeräder äfven rikt älsignade med barn. Torpet lockar till iftermål, ja, nästan tvingar dertill. Inöres nu stattorpare-systemet, så qvarstår