Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1869, sida 2

met, som hr krigsministern erbjuder oss.! Det är dock ett besynnerligt kadersystem, som här är uti fråga. Armöeen skulle bestå af stam och beväring, och stammen icke blott af de för armeen nödiga beställningspersoner, utan äfven af en hel här simpla soldater. Dessa s. k. stamsoldater, utgörande cirka ?(; af hela hären, uppbringad till dess fulla krigsstyrka, erhålla en öfning och utbildning, som kan anses tillräcklig, då deremot den öfriga delen af hären, det stora flertalet, beväringen, lemnas nära nog lika oöfvad och lika litet organiserad som hittills varit förhållandet. Dessa stamsoldater äro hr krigsministerns synnerliga skötebarn, för hvilkas konserverande uppdukas många skäl. Skada bara, att dessa skäl icke vilja hålla streck. Först och främst är det bara till hälften sanning, då Preussen anföres ibland de länder, der man gjort stora ansträngningar för att , bilda en stam af äldre, med tjenstens och pligtens bud förtrogna soldater. De åtgöranden i denna väg som Preussen vidtagit afse att bilda och underhålla goda underbefälskadrer, d. v. s. en stam af underofficerare och korporaler (,,Gefreiter), men alls icke att bilda en stam af soldater. Det finnes visserligen äfven i preussiska armåen simpla soldater, som tjena längre än de äro skyldige eller rekapitulera, men hela antalet af sådana rekapitulanter uppgår för hela denna stora armå till endast cirka 2,000 man, ett så obetydligt fåtal, att det aldrig förtjenar omnämnas. Det kan icke annat än högligen förvåna, det hr krigsministern anför hvad som i Frankrike, ända till antagandet af den nya armåelagen 1868, gjorts för att uppmuntra till rekapitulationer och derigenom erhålla gamla soldater. Det kan icke gerna vara hr krigsministern obekant, att franska armelagen af 1868 bryter stafven öfver hela detta rekapitulationsväsende och dess frukter, de gamla soldaterna. Således anföres till stöd för det system man försvarar något som i Frankrike, det militäriska mönsterlandet, befunnits ohållbart och derför der utdömts! Icke upphjelpes saken dermed, att man vidare anför, hurusom det äfven framdeles står franska regeringen öppet att genom högre aflöning förskaffa sig längre tid qvartjenande soldater, hvilka efter 9 års tjenstetid hafva rätt att erhålla civila befattningar, af hvilka icke mindre än 10,000 äro undantagna särskildt för sådana qvartjenande soldater. Allt detta är riktigt, bara man i stället för ,,soldater sätter underofficerare och korporaler! Månne detta är en blunder, eller en advokatyr! Innan vi lemna kapitlet om de gamla soldaterna, kunna vi icke underlåta att citera hvad som rörande dem yttrats i en mycket förtjenstfull brochyr om, franska armåen af general Trochu, ett arbete som är tillgängligt i svensk öfversättning och äfven af icke-militärer förtjenar att läsas. Det heter der, pag. 46 i svenska öfversättningen: ,,Om franska armåen utan något slags inskränkning fortfar att föröka antalet af gamla soldater, i det den på samma gång förminskar antalet af de öfriga; skall dess styrka aftaga i allt större proportioner och på ett sätt, som blir allt mera oroande för framtiden. Ett hufvudargument för stamsoldatsystemet skulle väl vara, hvad man läser i förslaget pag. 14, ,,att, om värnepligtige ensamme skulle utgöra vår armå, kunde den daningstid, som förunnades dem, icke betydligt understiga den, som kommer de trupper till godo, med hvilka våra kunna blifva uppfordrade att mäta sig. Detta argument reducerar sig dock till en simpel fras, som hr krigsministern för öfrigt! sjelf på ett slående sätt vederlägger, då han för största delen af stamarmen, eller de indelta trupperna, föreslår sådana öfningstider, att de icke på långt när motsvara hvad som i detta hänseende Preussen och Ryssland offra på sina armåer. Detta är ju ganska kuriöst. Ännu kuriösare är det att man, för att på det mest dräpande sätt bevisa obehöfligheten af dessa stamsoldater, endast har nödigt att anföra hr krigsministerns egna ord, dem han yttrar i epilogen at pjesen.i Efter att, i fråga om organisationen afft Jotlands försvar, för infanteriet derstädesv cke föreslagits någon annan stam, än en ir beväringens egen midt utgången under-3 )efälskader, med högst obetydlig öfning, f örklaras i slutordet, att ,,vi å denna vig-c ö YV a b t iga utpost i Östersjön erhålla en armeorganisation, som inger berättigade förioppningar om ett framgångsrikt försvar if denna dyrbara ö.