kontrollväsende och dess befängdheter vidare, när vi komma till kapitlet om indelningsverket. Här vilja vi, i afseende på de väntade resultaterna af den ordningens upprätthållande, att, så vidt möjligt är, de värnepligtige qvarstå vid samma kompani o. s. v. der de inmönstrats, blott anmärka, att de gerna helt och hållet kunna utstrykas ur räkningen. Detta omdöme behöfver, till sitt rättfärdigande, endast grundas på den lilla omständigheter, att, såsom krigsministern redan sjelf medgifver, regementenas och kårernas förläggningsområden icke motsvara deras respektive beväringsområden. Men vi kunna dertill älven lägga det skälet, att en mobilisering för den större krigsfoten kräfver en alldeles ny fördelning af beväringen. Detta vilja vi här med siffror genast visa: Låtom oss taga ur högen ett par stamregementer hvilka som helst. Då taga vi ett med en större stamstyrka, t. ex. Dalregementet, och ett med en mindre sådan, t. ex. Norra skånska regementet. Dalregementet räknar 1,150 man och Norra skånska regementet 982 man stamsoldater. Afdrages nu för hvartdera 120 man, som äro beräknade för depoterna, men tillägges 2 gevärshandsverkare, så återstår för Dalregementet 1,032 och för Norra skånska 864 man. Fördelas 1,032 man på 4 fältbataljoner, så komma 258 man på hvarje sådan; 864 man, på samma sätt fördelade, lemna 216 man pr fältbataljon. Fältbataljonens ndrmalstyrka är 560 man på mindre och 860 man på större krigsfoten. Alltså en fältbataljon dalkarlar med 258 man stamsoldater upptager 302 man af 1:a uppbådet, och när större krigsfoten skall bildas, ökes bataljonen med 300 man af 2:a uppbådet; men 302 man af 1:a uppbådet minskas, då förhållandet emellan de begde uppbåden är som 32 till 30 till 280 i andra uppbådet, mvadan de bristande 20 man måste tagas frän annat håll. Vid norra skåningarne, der fältbataljonen blott har 216 man stamsoldater, blir förhållandet omvändt, i det del 344 man beväring af 1:a uppbådet, som s der fordras pr fälthataljon, i 2:a uppbådet : lemna 320 man, alltså ett öfverskott, di-J: sponibelt på annat håll. Så hela vägen si från Haparanda till Falsterbo. Hvad de föreslagna skarpskytteoch fältjägarekårerna beträffar, befara vi att det mera är en skrädderifundering än en militärisk tanka de hafva att tacka för sitt inrymmande i förslaget. tTänk sådana skarpskyttebataljoner som Blekinge värfvade skarpskyttekår skall presentera: 220 värfvade stamsoldater och 640 man beväring i klump uttagna från samma område. Den annars riktiga tankan att beväringen, lika uniformerad och utrustad som stammen, skall uppmuntras att sjelf hålla sig beklädnad, förfelas genom infanteriets olika uniformering vid sidan af beväringens fria flyttningssätt och de förut antydda rubbningarne i dess fördelning. Med de höga anspråk på långa öfningar, hrr militärer uppställa, så snart det är fråga om folkbeväpning, tro vi knappast, att dessa herrar skulle vilja våga det ytterst äfventyrliga experimentet att föra emot en fiende bataljoner, ofullständigt försedde med befäl, löst sammanfogade och till öfver 34 bestående af föga öfvad beväring. — Förhållandet blir icke stort bättre, äfven om proportionen i sådana bataljoner emellan stam och beväring reduceras till 2 och 5 — mindre krigsfoten (här är naturligtvis fråga om bataljoner med lagom stamstyrka). Ett sådant experiment har hittills icke vågats i något land, och Sverge skulle det alltså varå förbehållet att försöka sig i den riktningen! Helt annorlunda ställde saken sig, om de s. k. stamtrupperna och beväringen voro organiserade fristående hvar för sig. Ty det är klart att den sednare måste då öfvas och föras efter andra principer, än de törre, mindre med afseende på manöverfärdighet än på skjutlärdighet. De lärdomar historien lemnar oss om krigiska befolkningar, som, utan militärish öfning och organisatior, vetat törsvara sig mot talrika och välöfvade härar, äro oss en borgen för hvad en ändamålsenligt öfvad och organiserad folkbeväpning eller beväring kan uträtta för fosterlandets försvar, isynnerhet efter uppfinningen af snabbskjutande gevär. Ekonomiska skäl förbjuda dock att hafva en sådan lyxartikel som stamtrupper, åtminstone aldrig i någon större skala, bredvid beväringen, och hänvisa oss alltså till den sednare. Framförallt måste vi öfvergifva den äfven ur militärisk synpunkt orimliga tanken, att 22,000 man staminfanteri skulle kunna absorbera ända till 64,000 föga öfvad beväring! Hr krigsministern talar om den s. k. reserven, beväringen af 8:de, 9:de och 10d:e klasserna, såsom användbar till besättningar i fästningar!!! En flygtig tanka, som måste hafva öfvergifvits i samma stund som den satts på papperet. Icke ens en tillstymmelse till organisation åt dessa fästningstrupper, nej icke i hela förslaget en enda disponibel officer till deras anförande. Man kan alltså icke ens säga, att dessa iästningstrupper existera på papperet, på sin höjd i bv krigsministerns fantasi. Landtstormen. den åtminsftone ör an NHR AA je ao