10 och 11 dennes låtit offentliggöra en åskådligt utarbetad tablå, hvaraf man finner huru ofantligt mycket, som i London utdelas ur sådane källor, oafsedt hvad som taxeras ut för fattigvården och hvad enskildta dels sjelfva utdela, dels bidraga med vid upprop af särskildt rörande beskaffenhet. Dessa tablåer äro uppställda i så tydlig form, att jag måste anbefalla dem åt personers uppmärksamhet, som äro intresserade för fattigvården. Man finner nu att på hvarje fattig i London kommer i medeltal ett årligt understöd, större än den årsinkomst en vanlig hederlig arbetare kan förskaffa sig, och dock måste denne sednare underhålla hustru och barn. Men nhvart taga då dessa till millioner uppgående summor vägen? IIuru förklara, att de försvinna, utan att efterlemna något synbart spår af gagn? Jo väl! Det finnes två stora kanaler som uppsluka dem. Den ena leder ned i förvaltningens djupa fickor, den andra i krögarnes penninglådor. De rikta sig, men eländet, som skulle med dessa summor bekämpas, qvarstår, frodas, sväller ut i sina rysliga former af hungersdöd, prostitution och dagliga mord. Som jag nämnt, ämnar man dock nu på högre ort allvarligen taga itu med denna fråga, och skall jag noga följa dess utveckling. Här lefver en mängd hederliga och skickliga arbetare af alla yrken, som dels gå och dels gått länge sysslolösa, ur stånd att kunna erhålla arbete tillfölje af den stagnation, som rådt i handel och industri allt sedan krisen 1866. I kolonierna äro handtverkare eftersökta, men de, som finnes här och gå sysslolösa, kunna ej åstadkomma den dryga passageafgiften. Under lordmayorns precidium har derför bildat sig en komitå för att samla fonder, hvarmed man ämnar understödja en utvandring af dylika aktningsvärda handtverkare, och väntar man sig mycket godt deraf, enligt erfarenhet af hvad, som hittills i mindre skala egt rum i samma väg. Krisen spökar ännu, och medan Overend, Gurney C:os sak för ögonblicket hvilar i det tysta låter det så mycket värre för Merchant Company (limited) med hvilket förhör nu pågå. Samtidigt härmed afhandlas en annan process mot detta bolags föregängare Lane Hankey C:0 (f.d. Hoare Buxton C:o), hvars chefer, herrar Lane och Childs äro hårdt ansatta genom fula. vittnesmål. När rättegången hunnit något! utveckla sig, skall jag lemna en öfverblick af denna sak, och jemväl af en skandalös process, som blottar förhållandena inom ett nunnekloster vid Hull, hvilken process är allmänna samtalsämnet. Man återvänder icke gerna till slika ämnen. Bäst fördenskull att omtala dem, som äro utagerade. Att förbigå dessa med fullkomlig tystnad kan man icke, ty de äro anmärkningsvärda drag i dagens historia. Det är nu beslutadt, att skarpskyttarnes påskrevy skall hållas vid Dover samt att både reguliära trupper och en afdelning af flottan komma att deltaga deruti. IUvarför man i år mera än vanligt fästat uppmärksamhet härvid, beror derpå, att jernvägsbolagen sökt uppskjörta de frivillige genom att betydligt höja betalningen för transporten. (Man hade annars tänkt på Portsmouth som samlingsplats äfven i år, och denna plats är särdeles lämplig för inöfningen af kustförsvarsoperationer). Förhöjningen i jernvägsbiljettpriset, redan sedan en längre tid införd, är en ej allenast opraktisk utan älven i högsta grad opopulär åtgärd i detta land, der man allt mera och mera finner frihandelns och den fria rörelsens välsignelserika verkningar i alla riktningar. Så har nyligen den nya regeringen gifvit en vink derom, att man ämnar föreslå ytterligare nedsättning af tullen å åtskilliga artiklar, isynnerhet födoämnen och annat, som massan af folket hufvudsakligen behöfver. Med anledning deraf förberedes genom sammankomster på åtskilliga ställen inom landet understöd åt denna plan medelst petitioner till parlamentet. I Edinburgh t. ex. har ett meeling uttalat den åsigt, att tullarne på spanmål, thö, kaffe, socker och dylika oumbärliga lifsförnödenheter borde alldeles borttagas. Af statistiken är bekant, att hvarje individ i Storbrittanien årligen förtåär så mycket thå och socker, att tullen lerpå gör 5 rdr, alltså för en familj om em personer tjugofem rdr pr år. Genom orttagande af tullen på lifsförnödenheter sår statskassan miste om 10 millioner und, hvilka man föreslår skola ersättas lels genom besparingar, utlofvade vid föraltning af armåen och flottan, dels geiom en skatt på testamenten och fidetommisser, samt slutligen med en ny skatt å, hyresgäster, som betala tio pund och erutöfver i hyra. Denna skatt skulle såedes göra efter 2 Z pr byresbeloppet, 3 1 nn 24 — po