Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1869, sida 3

20— —11 Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Olaga utskänkning af spirituosa. Förre handanden C. A. Zetterblad var i går inkallad till poiskammaren, i anledning af att han i huset n:o 10 vid Stora Salutorget sedan den 1 Oktober utfvat utskänkning af spirituosa, utan att dertill vara berättigad. Den af kommissarien i distriktet ngifna rapport var af följande innehåll: Enligt såväl magistraten som poliskammaren illhandakomna handlingar har enkan Sofia Jonsson, på grund af innehafvande burskap, utöfvat försäljning af spirituösa drycker först uti huset n:o 27 i Nya Haga och sedan, efter hos magistraten gjord anmälan om flyttning den 29 September 1865, uti huset n:o 10 i stadens 8:de qvarter; och har Sofia Jonsson härför ordentligt erlagt den henne påförda utskänkningsafgift, hvadan mot hennes utöfvande af utskänkningsrörelse icke någonting kunnat hittills anmärkas, hvaremellertid numera Sofia Jonsson, efter hvad det synes af förre handlanden C. A. Zetterblads till sistl. års pröfningskomit( ingifna klagoskrift öfver honom pårörd bevillning, icke längre, i nämnde hus åtminstone, utöfvar någon utskänkningsrörelse. Hr Zetterblad påstår nemligen i åberopade skriften, att han, i sagde bus, mot ett arrende till Sofia Jonsson at 2,500 rdr årligen, utöfvar utskänkningsrörelse, hvarå br Zetterblad för år 1867 sjelf, enligt beedigad uppgift, skördat en nettovinst af 8,300 rdr rmt. Då Sofia Jonssons burskapsrättigheter icke lagligen kunna på annan öfverlåtas, enligt 21 i kongl. förordningen den 26 Oktober 1866, och då hr Zetterblad icke föreburit, än mindre visat sig ega någon rättighet till utskänkning af spirituösa drycker här i staden, men sådan utskänkning, enligt eget erkännande i åberopade klagoskriften, som i sinom tid skall företes, det oaktadt utöfvats, har jag funnit mig föranlåten, dels att föranstalta om stängning af den lokal hvari utskänkningen egt rum, dels under beslagsanspråk anhållit 60 kannor bränvin, på grund af 41 i åberopade kongl. förordningen och dels slutligen till dagens session i poliskammaren kl. 11 f. m. låtit inkalla hr Zetterblad under yrkande att han, som tillförene 4 gånger för oloflig bränvinsutskänkning straffats, må ådömas ansvar för ytterligare förekommen bränvinsutskänkning samt erlägga utskänkningsafgift efter en försäljning af 1,000 kannor i månaden sedan den 1 sistl. Oktober intill den 20 d:s, då lokalen stängdes. Det i beslag tagna bränvinet, som i poliskammarens magasin förvaras, är inrymdt dels i ett träfat, rymmande 59 k:r och dels i 2ne st. lerkrus, rymmande hvartdera en half kanna. Hr Zetterblad, som anmäldes vara bortrest, anhöll genom ombud om uppskof i målet till nästa Måndag, hvilket af poliskammaren medgafs. Rådhusrätten. Lindhultska målen. Det i gårdagens tidning omnämnda genmäle, som af grosshandl. hr C. F. O. Lindhult afgafs till domstolen på kärandernas, hrr Ad. Meyer Co., vid förra rättegångstillfället framställda slutpåstående, var af följande lydelse: För bemötande af hvad firman Ad. Meyer Co. vid sista rättegångstillfället i målet yttrat får jag ödmjukligen anföra: Den af mig gjorda invändning emot bemälte firmas behörighet att i förevarande fall utföra ansvarstalan, fullföljes såsom, enligt mitt förmenande, stödd på fullkomligt lagliga skäl. Redan förut har jag anfört de skäl jag haft för att icke, på grund af 1866 års bokslut, anse mig vara på balans; och får jag derom, under erinran att jag ej af firman Ad. Meyer Co. upplånat något, nu endast påpeka, att, enligt härhos fogad bilaga, den brist af 12, 110 rdr 8 öre, som böckerna den 2 Januarie 1867 utvisade, blifvit mera än betäckt genom de i bokslutet icke upptagna osäkre ansedde tillgångar, af hvilka sedan den tiden 13,386 rdr 77 öre influtit och ännu mera kan påräknas skola ingå, hvartill kommer att jag då hyst förhoppning om att vida större del deraf skulle kunna inkasseras, hvilket otvifvelaktigt äfven skett, om ej handelskonjunkturen och allmänna penningeställningen i landet sedan dess varit så dåliga. Att lifassuransen upptagits till det belopp, den kostat mig, eller vid anförde tid 11,268 rdr 25 öre, anser jag så mycket mindre hafva varit oriktigt, som densamma eventuelt kunnat realisera ett värde öfverstigande det upptagna med 60 4, och köpeskillningen, som vid försäljning å auktion derföre influtit, lika litet bör kunna läggas till grund för bedömandet af verkliga värdet å detta, som andra på sådant sätt afyttrade värdepapper. För fortsättandet af min rörelse hade jag alla skäl, då jag hoppades att min ställning, i likhet med hvad som skett 1865, skulle förbättras och ej försämras. Något förhemligande af min ställning kan ej läggas mig till last, ty mina handelsböcker hafva ständigt varit tillgängliga och de ersoner, till hvilka jag stått i affärsförhållande, hafva aldrig förvägrats att deraf taga kännedom. Beträffande borgensförbindelserna anmärkes dels att de icke endast tillkommit under de två sista åren och dels att, såsom jag törut anfört, till deras betäckande funnos inne hos mig af hufvudgäldenärens medel omkring 76,000 rår, hvilka, med beräkning efter det ackord af 20 2, som jag erbjudit mina oprioriterade borgenärer, icke ens åtgå till betäckande af borgensförbindelserna. Angående kontraktet med hr Herman Hasselblad anmärkes: att kontraktet väl undertecknades i slutet af Maj 1865, men att affären aftalades redan under år 1864, hvarföre jag då endast kunnat taga i betraktande bokslutet af den 2 Jan. 1864, hvilket visade en behållning af 32,252 rdr 61 öre, oberäknadt osäkra fordringar; att det väl icke kan vara tadelvärdt, att upplåna penningar för en aftär, som man anser vinstbringande, särdeles då, såsom nu egt rum, penningarnes användande skett med deras vetskap, råd och samtycke som dertill lemnat de hufvudsakligaste försträckningarne; och att uppgiften det mina böcker utvisa, att denna affär lemnat förlust, är fullkomligt sanningslös, ty mina böcker utvisa, hvad son äfven är; med sanna förhållandet öfverensstäm mande, att affären under åren 1865, 1866 och 1867, efter afdrag för förlusterna, lemnat mig jemte 6 ränta å insatta kapitalet, en behåller ersättning för kapital och arbete af 5,767 rdr 4; öre, hvartill kommer min andel uti hvad som in flutit eller kommer att inflyta på conto dubios: soch som naturligtvis nu ej kan till siffran be