Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1869, sida 2

utomordentligt förledande, då man endast behöfver sträcka ut banden för att komma åt några guldrullar. Ni behöfver visserligen inte se så noga derpå, men med mig är det annorlunda. Jag är af grundsats en ärlig man och söker blott sådana förtjenster, som öfverensstämma med pligt och samvete. — Med en sådan misstanke skall ni knappt åtnöja er med mitt hedersord, återtog Magnus och vred sig otåligt på sin stol, synbarligen plågad af de obehagligaste känslor, — är ni belåten, om jag utfärdar en förklaring, att ni ej står i det ringaste förhållande till mig och mina handlingar? — Uvartill skulle en sådan förklaring tjena, då jag i alla fall förskaffar er medel att begå en straffvärd handling, utan att någon kunde hindra er deruti? frågade Sauer med betänklig min. — För det första vet jag inte hur en sådan förklaring skulle affattas, och för det andra anser jag nödvändigt, innan jag beslutar mig, att få veta huru och hvar ni tänker begå ert lilla, bland slägtingar lätt ursäktliga inbrott. Jag antar att tid och ställe väljas så, att en öfverraskning inte gerna blir möjlig. — Förlita er derpå, för mig står alltför mycket på spel att jag skulle kunna gå lättsinnigt tillväga. — Hvar finns skåpet? i — I ett rum, hvars innevånare skall vara bortrest; det är inmuradt i väggen. — Och försedt med en stark dörr, som endast kan öppnas med den här nyckeln? frågade Sauer och höll upp vaxaftrycket. — Mycket riktigt; men med denna enda nyckel är det inte gjordt; bakom hufvud