Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1869, sida 2

genom ett häftigt språk mot personer. , Journal dAuvergne — så heter det i utslaget — har, om än i ett häftigt språk, endast gjort bruk af sin lagliga rättighet, men icke på långt när uppträdt med sådan skärpa, som motståndaren. Diskussionen i lagstiftande församlingen angående ett mellan staden Paris och Credit foncier afslutadt kontrakt synes blifva mycket stormig. Redan i mötet den 9 dennes gick det ganska hett till. Den omständigheten, att församlingen blifvit meddelad, det kommissionen i samråd med statsrådet bestutat att hädanefter förelägga densamma de extra ordinära budgeterna för Paris och Lyon, gaf anledning till lifliga ordvexlingar. Utom det, att oppositionen naturligtvis är för kommunernas frihet att sjelfva förvalta sina angelågenheter, anser den det vara helt och hållet olagligt, att kommissionen och statsrådet på egen hand befatta sig med att inlemna amendementer till lagfötslager. Bethmont bragte saken på tal i skarpa ord, under det Picard fordrade, att alla öfverenskommelser mellan staden Paris och Credit soncier skulle föreläggas lagstiftande församlingen. Regeringskommissarien Blanche, generalsekreterare i Seineprefekturen, hvilken efter Pelletan talade, lofvade, att denna önskan skulle blifva uppfylld. Gatan Seguier i Paris, som är uppkallad efter flera namnkunniga rättslärda, bar blifvit omdöpt på grund af den opposition, som den nuvarande innehafvaren af detta namn gjorde som prokurator i Toulouse. Märkligt nog har dock gatan Baudin, som är uppkallad efter en amiral, icko fått namnförändring, oaktadt pariserskämtet — med tanken på en annan Baudin — stämplar den som ,,den enda liberala gata i Paris. Subskriptionen för en minnesvård åt Berryer har redan inbringat 100,000 fr. Man har nu för afsigt att uppresa två statyer åt den aflidne: den ena åt advokaten Berryer i justitiepalatset i Paris, den andra åt politikern på någon allmän plats i Marseille. ENGLAND. Markisen af Anglesey, son till den förste innehafvaren af denna titel — hvilken han erhöll till lön för sina militära förtjenster på Pyreneiska halfön och vid Waterloo, och hvilken som fältmarskalk afled först år 1854 — har dött vid 72 års ålder. Markisen var gift tre gånger. Hans äldste son, hittills earl af Uabridge, ärfver hans titel och förmögenhet. ITALTEN. De trupper, som varit förlagda i de delar af landet, der oroligheter utbröto med anledning af qvarnskatten, återvände den 6 dennes till sina, vanliga garnisonsorter, eftersom dessa oroligheter helt och hållet upphört. SPANIEN. Meddelanden från Madrid innehålla den temligen oväntade underrättelsen, att flertalet af de nyligen valda cortes-medlemmarne blifvit eniga om att erbjuda den spanska kronan först och främst till konung Ferdinand af Portugal (prins af Koburg-Gotha, den nuvarande portugisiske konungens far), samt derefter — om denne afslår anbudet — till hertigen af Montpensier. Om thronföljarevalet har under de sednaste månaderna varit så många rimliga och orimliga rykten i omlopp, att man kunde frestas att icke tillägga detta meddelande någon särdeles betydelse, isynnerhet eftersom vissa officiösa organer för icke längesedan meddelade, att provisoriska regeringen och dess vänner blifvit eniga om att föreslå ett direktorium såsom eventuell öfvergång till republiken. Emellertid: vinner det förstnämnda meddelandet stöd uti en korrespondens från en speciel korrespondent i Madrid till ,,Times, hvilken med ett för honom ovanligt eftertryck framhåller, att Montpensier har de största utsigterna för sig, enär det är en bekant sak, att konung Ferdinand på inga vilkor vill mottaga spanska kronan. Korrespondenten fäster af denna anledning uppmärksamheten på, att marskalk Serrano för en kort tid sedan hade företagit en resa till La Mancha och Estremadura; han anmärker, att de andalusiska jernvägslinierna korsa banorna från Portugal, och tillägger, att Serranos hemliga värf — enligt de personers åsigter, som framförallt önska ett snart slut på den nuvarande situationen — bestod uti att ordna monarkiens angelägenheter genom en hemlig sammankomst med hertigen af Montpensier. Antingen man nu hoppas eller fruktar en sådan lösning — säger korrePondenten — är det intet trifrel om, att Montpensier för hvarje dag blir allt när