Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1869, sida 2

Bland de tyska riksrådsmedlemmarne hafva dessa rykten väckt en obehaglig sensation. I Wien berättades det den 10 dennes att de 4 förenämnde ministrar, som voro motståndare till Beusts politik, hade hotat med att inlemna sina afskedsansökningar, ifall Taaffe verkligen skulle blifva utnämnd till ministerpresident. Från den österrikiska hufvudstaden skrifves den 6 dennes till ,, Deutsche allg. Zeit.: ,,Det talas här mycket om förtroliga sammankomster, som rikskanslern Beust lärer haft med framstående politiska män, hvilka äro stämda för en utjemning med czekerna och polackerna. Beusts önskan och plan är nemligen att öfverraska sina kolleger i ministerrådet med ett färdigt utjemningsprojekt, som i förväg vunnit slavernas samtycke. Det är bekant, att furst Carlos Äuersperg endast tog afsked, emedan han kommit underfund med, att grefve Beust bakom hans rygg hade öppnat underhandlingar med czekerna, och emedan det honom ovetande tagits beslut om, att kejsaren skulle företaga en resa till Galizien. Om Beust får grefve Taaffe till ministerpresident, behöfver han icke frukta för, att denne skall känna sig kränkt eller tillbakasatt af inblandning i en angelägenhet, som uteslutande vidkommer den westösterrikiska ministeren. Emellertid är det ett faktum, att Beust på allvar tagit ihop med den slaviska frågan. Han går tillväga med sin vanliga fiffighet. De inledande förhandlingarne äro anförtrodda åt underordnade personer, aom kunna desavueras, om en eller annan minister skulle besvära sig öfver, att man leder underhandlingar af yttersta vigt, utan att saken blifvit förelagd eller diskuterad i ministerrådet. , Neue freie Presse tillråder de west-österrikiska ministrarne att snart öfverenskomma om en ministerpresident för att icke öfverraskas af händelserna. FRANKRIKE. Med anledning af grefve Bismarcks bekanta yttranden om beslags läggande på de afsatte furstarnes förmögenhet har — som förut meddelats — utvecklat sig en bitter strid mellan den franska och tyska pressen. ,Nordd. allg. Zeit. beskyllde således den franska pressen för att hafva mottagit mutor från Hannover. , Moniteur af den 9 dennes afvisar på följande sätt denna tillvitelse: ,,Det är första gången, som en stor regerings officiösa press på ett så direkt och groft sätt förnärmat den franska pressen. Grefve Bismarck synes vara häftigt upprörd; han förlorar uppenbarligen sin kallblodighet och kän lan för det passande. ,,Union skrifver På förtal af sådant slag är det tillräckligt att svara med det djupaste förakt. .France svarar ,Nordd. allg. Zeit. i en artikel med öfverskriften: ,,Grefve Bismarcks hemliga fonder, i hvilken det heter: ,I förtäljen uti Berlin, att beslaget af de depossederade furstarnes förmögenhet skett för det allmänna bästa och för den preussiska statens säkerhet. Detta är icke något nytt sflunt u utan har tvertom länge tjenat till att gifva en vackrare beysning åt många våldsbragder. Rättskränkningen ligger öppen för allas ögon. Karakteren af hela denna åtgärd är en efterhärmning af det beteende, som blifvit användt af de revolutionära på alla tider och i alla länder. Grefve Bismarck, som icke snafvade på , den juridiska spindelväfven,, har snafvat två gånger: först i striden med grefve Beust och derefter i fråga om de depossederade furstarne; ty let är ett nederlag för ensådan man som srefve Bismarck att finna sig nödsakad öra ett sådant språk. Det är en sorglig syn ått se, huru segerherrn icke förstår itt förlåta de besegrade den harm, som ör dem är naturlig. ,France och ,Pariek hafva alltjemnt skarpa artiklar mot Bismarck och Preussen; och äfven ,,Pays ippträder i samma ton. Deremot förnesar ,Patrie på det bestämdaste ryktena om alliansen mellan Frankrike, Österrike och Italien, ätvensom om det krig, som lifvit förutspådt efter afslutandet utaf de ulmänna valen till lagstiftande församlinsen. ,Patrie förklarar alla dessa rykten ör ,diplomatiska anekdoter!. Karnavalsfröjden i tuilerierna har blifvit störd genom den dom, som blifvit fälld i ttegången mot , Journal dAuvergne. Ånklagelsen lydde på , uppretande till hat och förakt mot regeringen, och den domstol, som redan i den Baudinska saken ällde en friande dom, gjorde nu så med. De skäl, hvarmed domstolen motiverat utslaget, äro skarpa. Den åtalade artikeln nade till rubrik: ,Le Pays et la Libertl. Domstolen finner, att denna artikel endast nnehöll ett svar på den dagliga polemicen i ,Pays, hvilken sistnämnda tidning officiös) ,framför alla andra utmärker sig