AMERIKA. Af ett privat meddelande från Newyork af den 25 Januari har ,,Indep. belge erfarit, att lagen om tillsättandet af embeten blifvit förkastad i representanternas hus, uppenbarligen i afsigt att visa sig tillmötesgående mot den nye presidenten Grant, men att detta beslut mött motstånd i senaten. Till följe häraf har ett gemensamt utskott blifvit tillsatt af medlemmar från representationens begge delar, hvilket utskott föreslagit en vigtig förändring i det förelagda lagförslaget. Presidenten skulle nemligen, enl. utskottets framställning, endast hafva fria händer att tilloch afsätta ministrar, hvaremot han skulle inhemta approbation för alla andra embetstillsättningar eller afskedanden, som han företager mellan kongressens sammanträden. Sådane akter skulle föreläggas senaten under loppet at de första tjugo dagarne efter kongressens öppnande. Det vill sannerligen synas så, som skulle Alabamafrågan aldrig komma att lemna fred för sig. Den mellan lord Clarendon och Reverdy Johnson afslutade konventionen, hvars innehåll vi meddelat, bekämpas häftigt af så väl Förenta Staternas som Englands press. Nästan alla tidningar i Förenta Staterna sätta sig emot konventionen. ,,Newyork Times och .Newyork Tribune gå ännu ett steg längre, i det de påstå, att deras äsigt delas af den nye presidenten, general Grant, hvilken skall hafva yttrat att konventionen var orättvis mot nnionen och detta af det skäl, att den endast fästat afseende vid de förstörda fartygen, oaktadt den väsentligaste förlusten för Förenta Staterna hade uppstått derigenom, att den amerikanska handeln hade blifvit bortjagad från alla haf till följe af det utaf England understödda piratväsendet. Dessutom hade den sympati, hvarmed England hade omfattat Sydstaternas sak, förlängt kriget med minst ett år, och för all denna förlust af penningar och menniskolif, som Förenta Staterna lidit under denna tid, var England direkt ansvarigt. Under sådana omständigheter hyser den engelska pressen föga förhoppning om en snar lösning af förvecklingarne. Daily News anmärker ock, att de här ofvan anförda grundsatserna äro alltför mycket opraktiska för, att någon engelsk statsman skulle derom kunna underhandla på diploematisle :