Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1869, sida 2

—e Ni menar en dyrk? frågade Magnus; och en lätt rysning tycktes genomila honom, då han uttalade detta ord. — Inte just en dyrk. Jag skulle inte anse Ldet öfverensstämmande med mina åsigter om heder att ha ett sådant tjufverktyg i mitt hus, men ni bör inse, att en urmakare har att utföra mycket finare arbeten än att öppna ett lås, och då det handlar om bedragna familjemedlemmars väl eller ve, kan man väl af kristlig kärlek göra något. — Vill ni undervisa mig i det omnämnda verktygets begagnande? — För fan, man, hvad tänker ni på? Er karakter kan vara mycket aktningsvärd, men att ge er medel i handen att hota den allmänna säkerheten? Nej, det kan ni inte begära af mig. Om jag än sjelf förstår att ta reda på mekanismen i ett lås, så vet jag dock att jag inte missbrukar min konst, hvaremot jag inte kan ansvara för en annan. Jag säger er, och vore ni än Gud Fader sjelf, att tillfället för tjufven. 17 ur skulle jag. annars uppnå mitt — Ingenting är lättare än det, svarade Sauer och drog åter upp. sina ögonbryn. — Ni ansvarar mig för att vi ej öfverraskas under arbetet, och derför följer jag er till ort och ställe för att sjelf öppna skåpet... För det första går saken derigenom lättare för sig, och för det andra förvissar jag mig om att ni lägger tillbaka apperen eller hvad det är, sedan ni läst em, utan att röra eller borttaga det minsta af det öfriga. Magnus visste ej i sin öfverraskning hvad bar skulle svara på detta anbud