Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 februari 1869, sida 2

Staden och Länet. Ärbetsordningen vid Poliskammaren. Vid bhärvarande poliskärs omorgahisation sistlidet år infördes flera tidsenliga anordningar såväl hvad beträffar den, yttre bevakningen som den spanande eller detektiva afdelningen, hvilken sednare ställdes under öfverinseende af en chef, som tillika var polisinspektor och polismästarens närmaste man. Äfven poliskammarens arbetsordning undergick flera förändringar, bland annat derigenom att förhör i sådana brottmål, som komma under rådhusrättens pröfning och hvari poliskammaren ej eger domsrätt, icke, såsoni förut, anställas offentligt inför poliskammaren, utan hållas af polisinspektorn dels på stället, der brottet skett, dels när och hrar sådana förhör lämpligast kunna ske. Härigenom hafva i allmänhet de flesta mindre brottmål kunnat remitteras till vederbörliga domstolar på andra eller tredje dagen, sedan brottet blifvit upptäckt och den tilltalade häktad. Men inträffar åter att brott af mera invecklad beskafsenhet anmälas, hållas visserligen de förberedande hören af polisinspektorn, men dessa förhör fullföljas och afslutas icke af honom, utan öfverlemnas målet i halffärdigt skick till poliskammaren, som då förfar dermed på det gamla viset — uppskjuter målet hvarje gång S eller flera dagar, håller ett vidlyftigt protokoll, som justeras vid hvarje nytt förhör, ete. På sådant sätt inträffar någon gång, att de tilltalade hållas häktade flera veckor, innan de inställas inför domstol. Ett exempel härpå är ransakningen rörande branden och stölden i Ahlafors magasiner. Tveme af de i detta mål tilltalade häktades redan sistlidne nyafton, således för 40 dagar sedan, och först i morgon förekommer målet vid rådhusrätten. Att vid denna ransakning flera exceptionella omständigheter bidragit till dröjsmålet kan visserligen invändas; men då alla efterforskningar i saken ledts af polisinspektorn, hade målet utan tvifvel äfven på långt kortare tid, än nu varit ilet. blifvit utredt, om till honom också frerlemnats att inkalla de personer, hvilka han ansett nödigt, och med dem anställa förlu Förhören hade då äfven kunnat blifva betydligt förenklade och protokollen icke så omständliga som nu, eller några och tjugo ark. Olimpligheten af en sådan arbetsordning uppmärksammades redan år 1867, vid besök härstädes, af rikets ständers justiticombudsman, som i anledning dera 1. år asgaf en skrifvelse till konungens befallningshafvande af följande lydelse: Vid granskningen af de hit inkomna fångförteckningarne från Göteborgs stad har min uppmärksamhet tidt och ofta blitvit fist derpå, att en tid af fjorton dagar och deröfver förlöper från det att poliskammaren hänskjutit der anhängiggjorda brottmål ande häktade personer till rådhusrätten, intilldess att de i och f Å soner blifvit vid rådhusrä Denna långsamhet i berörda ärendens behandling har, efter hvad jag inhemtat, icke haft sin orsak i någon tillfällig försumlighet hos vederböande embetsoch tjenstemän, vare sig i polisammaren eller hos rådhusrätten, hvarföre densamma också icke blifvit föremål för åtal, utan hafva dröjsmålen härledt sig från en under förflutna år häfdvunnen, men i min tanke olämplig arbetsordning; och sedan det lyckats att vinna rättelse i en likartad praxis inom hufvudstadens polis, så har jag ansett mig böra begagna tillfället af en, efter hvad jag under mitt besök i Göteborg sistl. sommar erfor, nu pågående eller förestående reorganisation af poliskammaren derstädes, för att äfven der söka åstadkomma någon föridring i ofvan anmärkta förhållande, ledande till förkortning i tiden för häktade personers hållande i sängsligt förvar, innan de för domstol inställas, och på samma gång till lindring i bemälde personers lidande och minskning i kostnaden för deras underhåll. Såsom bekant är, stadgar förordningen den 10 April 1810, att ransakning med häktad person, som inför stadsdomstol ställes för rätta, bör företagas sist inom S dagar från den dag, då arresteingen med orsaken dertill blifvit hos domaren behörigen anmäld. I alla städer inom landet, der poliskammare icke finnes, iakttages detta stadgande, och som domaren der tillika har inseende öfver häktet, blifver arresteringen honom genast kunnig, så att i de aldra flesta fall häktad person i dessa städer ställes inför rätten inom åtta dagar efter häktningen. Sådant är icke förhällandet i de städer, hvarest poliskammare finnes. Sålunda, för att taga exemplet från Göteborg, hållas der, i anledning af ade brott, för hvilka en eller flera misstänkte personer äro häktade, med desse förhör, som pågå någon gång flera veckor, målsegaren och vittnen höras, allt offentligen i poliskammaren och inför ett omständligt protokoll, för hvars uppsättande och justerande längre eller kortare uppskof med förhören naturligtvis måste ega rum, äfven om uppskofven icke föranledas af hehosvet att inkalla och afhöra flera personer. Sedan derefter undersökningen blifvit hänskjuten till rådhusrätten, och protokollen hunnit uppsättas och justeras, merendels åtta dagar efter målets förvisning till domstolen, öfverlemnas detta protokoll till rådhusrätten, som då först får kunskap om personernas häktning och kan foga anstalt om målsegandes och vittnens kallande, för hvilket ä damål den utsatta tiden begagnas, så att de häktade vanligen icke komma inför rätta förr än åtta lagar efter öfverlemnandet af poliskammarens prookoll, fjorton dagar efter det undersökningen blifvit till rätten hänskjuten och möiligen flera vec