Detta har visat sig möjligt, men poliskammaren måste då upphöra att i den verksamhetsgren, hvarom nu är fråga, förfara såsom vore densamma domstol. De regelbundna sessionerna med omständligt protokoll höra icke till denna del af poliskammarens verksamhet. Här är poliskammarens uppgift icke någon annan, än den hvarje åklagare har, när han gripit en brottsling eller när ett brott blifvit till honom anmäldt, nemligen att söka utreda brottets beskaffenhet, hvilken den brottslige är och hvilka bevis mot honom kunna anskaffas; och en berättelse bärom är hela det protokoll, som ifrågakommer och som behöfves för sakens anhängiggörande hos domstolen. Under handläggningen derstädes yppa sig ofta nog, huru fullständig polisundersökningen än varit, förhållanden, som påkalla ytterligare spaningar och forskningar, ja sådana omständigheter kunna der komma i dagen, som visa, att föregående utredningar, på hvilka mycken tid och möda blifvit använd, varit utan ändamål. Denna erfareuhet synes mig, om också lagstiftningen icke bjöde det, tillråda att ju förr desto hellre inställa en häktad person inför domstolen, der först en verklig ransakning kan försiggå, der den tilltalades nnanden hafva laga verkan och bevisningen i öfrigt genom vittnenas edliga afhörande får sin fulla betydelse. Det lär behöfva sägas, att de anmärkningar, jag här framställt emot poliskammarens förfarande, icke hafva afseende på den gren af poliskammarens verksamhet, som består i handläggningen af sådana mål, i hvilka domsrätt tillkommer densamma. I dessa mål är poliskammaren dömande myndighet, i de andra endast åklaare. e De förändringar, jag skulle anse nödiga uti poliskammarens i Göteborg arbetsordning, då fråga är om mål, i hvilka poliskammaren icke har domsrätt, åsyfta således hufvudsakligen att förkorta sjelfva undersökningen och påskynda densammas öfverlemnande till domstolens handläggning. Dit hörer att, när brott upptäckas, undersökningen om dess beskaffenhet genast hålles, helst på stället, der brottet skett, att den för brottet misstänkte likasom de personer, hvilka antagas kunna om saken ega kännedom, förhöras ej i regelbundna offentliga sessioner, utan när och hvarest det lämpligast kan ske, och att hvad härigenom inhemtas affattas i en kort berättelse eller så kallad remiss, gom, upptagande brottets beskaffenhet, den eller de misstänktes bekännelser eller förklaring, hvilka personer om saken kunna lemna upplysningar samt huru beskaffade dessa upplysningar hufvudsakligen äro, derefter, så fort ske kan och alltid före åtta dagar efter undersökningens slut, öfverlemnas till den domstol, der ransakningen om brottet skall upptagas. Så förfar numera poliskammaren i hufvudstaden, ochi de flesta fall kommer remissen i ett brottmål rådhusrätten tillhanda på andra, tredje eller s5erde dagen efter det undersökningen blifvit till domstol hänskjuten. Vidare anser jag att det skulle vara af stor vigt och särdeles önskligt, om chefen för polisen eller polismästaren e vore domare i de som af poliskammaren afdömas. Det är en ening af åklagare och domare, hvaraf rätts! ningen knappast undgår att lida, åtminstone i allmänna omdömet. Reformen i detta hänseende inom hufvudstadens polis har visat sig ändamålsenlig i de flesta fall, ehuru jag för min del håller före att det skulle lända inrättningen till nytta och anseende, om polisdomaren hade vid sin sida två såkallade rättsvittnen, såsom i Köpenhamn är vedertaget. Dessa anmärkningar har jag trott mig böra öfverlemna till Konungens Befallningshafvandes begrundande, och jag utbeder mig framdeles benägen underrättelse om och i hvad mån de påpekade förhållandena tagits i öfvervägande vid den förr omnämnda reorganisationen af Göteborgs stads poliskammare. Med anledning häraf asgaf poliskammaren den 29 sistlidne Januari ett svaromål till Konungens Bef:de, hvari omförmäles att, sedan personalen vid såväl bevakningssom spanande afdelningen blifvit tillökad. de vid reorganisationen af polisen beslutade förändrade anordningar redan från och med sistlidet års början tilllämpats. Slutet af skrifvelsen lyder sålunda: Genom de förökade krafter, som poliskammaren sålunda fått till sitt förfogande, har poliskammaren kommit i tillfälle att beträffande största antalet af sådane mål, som afses i herr justitie-ombudsmannens ofvanberörde skrifvelse, redan från början af nästlidet år meddela sådan behandling, att de hållna undersökningarne med största möjliga skyndsamhet kunnat till vederbörliga domstolar ötverlemnas; och jemte det poliskammaren åberopar innehållet af h jande sammandrag af polisinspektorns under nästlidna år afgifna månatliga brottsmåls-tabeiler, får poliskammaren uppl sa, hvad herr justitie-ombudsmannen jemväl tillfälle inhemta af de från härvarande cellsängel se erhållna fångförteckningar, eller, att i och för de under året aflåtna 224 remisser till vederbörliga domstolar, med endast fyra undantag, ingen enda person, såsom beroende på poliskammarens åtgärd, hållits häktad utöfver tre å fyra dagar, utan har i allmänhet remiss afgått samma dag eller dagen efter det tilltalad person blifvit i häkte inmanad. Undersökningar angående gröfre brott, såsom mord och mordbrandsanläggning, hafva deremot fortfarande hållits och torde äfven framgent böra hållas omedelbart inför poliskammaren, enär upplysningar, rörande i sammanhang med dylika brott stående omständigheter, ofta måste sökas genom skriftvexling med myndigheter å andra orter och inkallande af aflägse boende personer, såsom exempel hvarpå kunna anföras de i sammanhang med ännu pågående undersökning, rörande en natten emellan den 26 och 27 sistlidne December inträffad eldsvåda i ett Ahlafors spinneri-bolag tillhörigt garnmagasin, anställda efterforskningar, som ledt till upptäckt af storartade tillgrepp af bomullsgarn, som blifvit å aflägse orter inom riket afyttradt; och torde, utan att träda sanningen för nära, här kunna tilläggas, att, derest icke genom polisen, som har till sin disposition ojemförligt bättre krafter, tillvägabringas erforderliga upplysningar och ber g i så beskaffade mål, desamma helt visst icke kunna genom åklagaren eller domstolen anskaffas och äfven med iakttagande häraf icke inom kortare tid, hvadan detsynes vara för rättskipningen och äfven för de tilltalade af synnerlig vigt, att undersökningarne kunna i så fullständigt skick som möjligt till domstolarne öfverlemnas. Beträffande slutligen herr justitie-ombudsmannens yttrade åsigt, att det vore af stor vigt och serdeles önskligt, om polismästaren icke vore domare i de mål, som af poliskammaren afdömas. så har i det af undertecknad den 9 Maj 1867 afgifna betänkande, som legat till grund för komitåens af Stadsfullmäktige och Kongl. Maj:t gillade förslag, blifvit yttradt: att samtidigt med inrättandet af polisintendents-befattningen i hufvudstaden derstädes jemväl blifvit vidtagen en sådan fördelning af polismästarens embetsäliggarden, att alla mål, hvilka enligt gällande föreskrifter böra af poliskammaren afdömas, öfverlemnats åt en serskild polisdomstol, der en af Kongl. Maj:t i nåder utnämnd polisdomare ensam utötvade domsrätt; men att då en dylik fördelning, utom det: att den skulle medföra en ej obetydlig tillökning i utgifterna för polisväsendet, onekligen förorsakade en i viss mån skadlig splittring af polisens verksamhet, densamma icke för närvarande, eller inA i i ( ( l c 1 q 6 g 1 I