Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1869, sida 1

handhades uppenbart ester medeltidens a Kkräcekningsteori, icke efter den human ättringsteorien. Man försmådde all medel att höja brottslingen i hans sinn och att åter göra honom användbar fö det menskliga samhället. I en af dess anstalter fann man ett antal straffångar kedjor, af hvilka hvardera var försed med en tung jernkula och på så sätt vi hvarje rörelse förorsakade fången en n; plåga. I en annan anstalt hade man gjor följande inrättning: För att säkert tråns portera omkring 60 fångar till den på un gefär 1 mils afstånd belägna arbetsplat s sen, fastlåstes 6 och 6 af dem vid cr stark jernstång, vid hvilken de måst marschera framåt efter hvarandra. Mar schen gick genom en tätt befolkad or och upprepades 4 gånger dagligen. Ilvil ken vidrig anblick för allmänheten, hvilket utsökt medel att hos fångarne döda den sista återstoden af hederskänsla! Dessa äro endast några få exempel på de oförnuftiga förhållanden, hvilkas undanröjande här var preussiska regeringen förbehållet. — Icke mindre vanvårdade förefunnos straffanstalterna i Schlesvig-Holstein I motsats mot Nassau och Hannover, hade der mycket angenäma förhållanden gjort sig gällande. De schlesvig-holsteinska straffanstalterna äro förenade i Gliickstadt, och en gammal bofällig teatercller ridhusbyggnad bildar medelpunkten. De hinder, som stilla sig i vägen för en rymmande straffånge,täro ingalunda oöfvervinneliga. Att båda könen hade förtrolig gemenskap med hvarandra i arbetssalarne, på gårdarne under hvilostunderna etc, hade hvarken hos direktionen eller hos uppsyningsauktoriteten framkallat något slags betänklighet. Disciplinen var i hög grad löslig. För anstalternas omedelbara ledning var en enda tjensteman anställd, hvilken besörjde polisen, ekonomien, arbetsdriften, kort sagdt ett som allt, var ansvarig för allt och dessutom hade ett slags fiskalsembete att utöfva. Pångarne hade ej att beklaga sig öfver detta arrangement: de lefde, öfverlemnade åt sig sjelfva, lustigtoch gladt; disciplinärstraff ådömdes mycket sällan, och det torde väl vara oerhördt, att i en straffanstalt med omkring 500 fångar på ett helt år endast 7 gånger funnits anledning att tilllämpa sådana straff! Deremot var fånsarnes kost högst bristfällig. Man gaf dem om morgonen en qvantitet ljumt vatten, som skulle föreställa t, om middagen nästan dagligen ett och samma slags grönsaker, som hvarken försågos med kött eler fett, och på aftonen ånyo bröd med jumt vatten. Det är ju ej nödigt att — som det tills för ett par år sedan ännu skedde i England — servera sångarne Ysvanssoppa och en väldig köttportion lagligen, men hvad som är obetingadt! hödvändigt för förnyandet af de fysiska ch medelbart själskrafterna, det måste sven beviljas brottslingen i fängelset, warvid uti Äså nordligt belägna trakter m Schlesvig-IIolstein de råa klimatiska! hällandena ej så lemnas utan afseende. gst märkvärdiga voro uti anstalterna i iläckstadt sofinrättningarne. längarne ade till sofplats ett slags hundstall, men vilket, alldeles som en likkista, endast ar precist så stort, att en menniska kun-i e ligga deri. IHvarje försök att göra en örelse måste förorsaka invånaren i lett!! ikt stall en smärtsam stöt mot de trän-: a väggarne. Till öfverssöd, och för att t öra likheten med en bandhund sull-l omlig, blef fången sastkedjad vid sitt s! tall. För oafvisliga nattliga behof tje-i ade en bunke, som måste ha sin plats itt bredvid fångens hufvud! 1 1 i V yV 0 På dylika törhållanden har preussiska egeringen gjort ett mycket hastigt slut, å det att uti alla straffanstalter inom ! ess område humanitetens principer i imma mått må tillämpas, men äfven ndamålen med straffen må kunna uppÅS. Vid detta tillfälle torde det vara lämpgt att kasta en blick äfven på det gam-j? dalpreussiska straffanstalts-väsendet. Jag är öfvertygad, att de gammalpreusska straflanstalterna icke i alla hänseiden äro egnade att tjena till mönster. len de principer, efter hvilka de förvalis, äro fullkomligt värdiga en stat, som iom sig känner den missionen att låta hela yskland uppgå i sig. För att göra reussens straffanstalter mönstervärda, tulle man först nödgas uppfinna och här! b enomföra det bästa system för straffull-? ordandet. Detta är, som bekant, mycket vårt. I Preussen tillämpas flera syste-l er : det, som medgisver fångarne att areta och sofva gemensamt, vidare det