Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1869, sida 1

TIDNINGENS BOLAGS TKICRERI.1 D DD U-i åratal, för en välgerning. Lusamhets nafängelsets värde är derför mycket olika la lltefter fångens personlighet. På sedna ne ste tiden har man väl för alltid uppgifvi ör stillökandet af de pensylvaniska straffansa I stalternä och mera vändt sig åt det bland idade systemet, medan gemensamhetssyste ldmet, såsom det billigaste, ännu råder inom id flertalet af anstalterna. . wyl För hela värt straffväsende ligger den rt afsigt till grund att förbättra brottslingea s-Joch göra honom dugligare för vistandet nJinom det menskliga samlället, i det man t-J utgår från den erfarenhet, att de flesta at nåde brott, hvilka ej begås af passion, ha te sokunnigheten, motviljan mot arbete och den bristfälliga uppfostran till orsak. Att rtsutrota dessa orsaker hos förbrytaren, d. lD-v. s. att bevara denne från återfall, är —Istrastanstalternas uppgift. Framför allt a sär man fördenskull betänkt uppå att vänja tlfångarne vid arbete, och det vid sådana e arbeten, med hvilka de, efter sitt frigifI vande ur strassanstalten, kunna förvärfva sitt uppehälle. Nästan samtliga arbets-kraster inom anstalterna äro uthyrda till handtverksmästare, arbets-entreprenårer, —sabrikanter ete, och den inrättning är dervid vidtagen, alt en del af arbetslönen kommer fången till godo, som förvärfvar desto mera ju flitigare och skickligare han är. Härigenom lär fången att uppskatta och srivilligt tillgodogöra sig sin arbetskraft. Ett annat medel att undan-Iröja orsakerna till brotten är skolan. IIvarje anstalt eger en sådan, och hvarje straffånge, i hvilken alder han än befinner sig, måste, såvida han ännu visar någon förmåga att emottaga bildning, låta undervisae sig. Föremäl för undervisningen äro de kunskaper och firdigheter, hvilka sungofärligen äro nödvändiga för handtverksständet. Naturligtvis saknas ej heller religionens inverkningar, men man vet ganska väl, att dessa i afseende på resultaterna stå tillbaka för de praktiska sträfvandena. IIxarje straflanstalt har sitt hihlaotch, som innehåller icke endast uppbyggelseskrifter, utan äfven underhållande och praktiskt undervisande, men natur igtvis straffändamälet motsvarande, lektyr. Af ven sången idkas bland fångarne, såsom ett utmärkt medel att inverka på sinuct. För fångarnes kroppsliga välbefinnande sörjes mycket väl. Måhända alltför väl, ty ofta hör man gamla brottslingar yttra: 2Jag återvänder till fängelset, ty jag kan ju ingenstädes ha det bättre; jag blir bra klädd, får en god hviloplats, man ger mig god mat, och om jag blir sjuk, är läkaren genast till hands — hvad kan jag mer begiära? Endast ett är det, som ej behagar fångarne, nemligen, att liken efter de i fängelset aflidna föras till anatomisalen. Emellertid göras ätven i detta afseende undantag, nemligen vid sådana fall, då en fånges död gjort ett serdeles starkt intryck på hans medfångars sinne, eller när liket reklameras af den aflidnes anhöriga. För att befrämja fångarnes helsotillstånd, tillåtes sedan nägra år tillbaka, att de — naturligtvis med urval — sysselsättas i fria luften med jordbruksarbete. Disciplinen bland sangarne handhalves i allmänhet mycket strängt. Icke den ringaste förseelse mot ordningen inomhus blir ostraflad. Men man söker vid bestraffningen ännu alltjemnt att bevara den gnista af hederskänsla, som möjligen bibehållit sig i brottslingens själ. Isynnerhet verkas oaflåtligt derhän att kunna undvika prygelstrafket sasom disciplinåärmedel. Detta råa bestraffningssätt sinnes hos oss ännu qvar endast och allenast inom tukthusen, och äfven här skall man snart endast känna dut genom traditionen. Ett stort steg till detta strafts asskaslande r redan taget, i det avt inrikesministeriet ir kort tid sedan förvidnat, att ifrågawande straff under mea förhållanden vidare får användas i strattanstalterna för qvinnor. Denna föror mng har utsärdats mot nästan samtliga astraslanstalts-direktärernas råd, hvilka påstodo, utt prygelstralfet ej kunde undvaras såsvm disciplinärmedel just mot de qvinliga straflängarne, emedan, efter alla erfureuhetsrön, den till brott nedsjunkua qviaman vore mycket svårare att hålla i takt och ordning än mannen, och emedan wan mycket lättare med förnustsskäl samt utan yttre tvång kunde inverka på ett wanhigt sinne än på ett qvinligt, som emang förfallit till gemenhet och förkastlishet. Nåväl, om så ir, så kan prygelstraft.r snart ätven bannysas ur strafsanstalterra för männer. och humaniteten skall dermed lira en jo e 3 t LINE sem