Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1869, sida 2

SPANILN. Cahallero har förklarat Malaga i belägringstillstånd och underrättat konsulerna om, att han änmade anfalla staden. TURKIET. Den ungerske generalen Klapka, hvilken — som man torde påminna sig — redan en gång förut i förening med Kossuth talat för en ,,Donaufederation, har från Nizza riktat ett bref till ,,Phare du Litteral, i hvilket han föreslår följande lösning af den orientaliska frågan: , Alla makter böra förenas om att erkänna Turkiets existens som nödvändig, men samtidigt dermed taga de kristna befolkningarnes intressen i sin hand och förmå sultanen att reorganisera den europeiska delen af Turkiet på en ny, mot den nyare civilisationen svarande basis. Hvar och en af de provinser, af hvilka europeiska Turkiet består, har sina egna traditioner, sina särskilda intressen och sitt nationella språk. Att återgifva hvar och en af dem sin fullkomliga sjelfständighet tillika med en provincialrepresentation och derefter förena dem till ett förbund med en förbundseller riksrepresentation i Konstantinopel, skulle måhända vara den rätta vägen att rädda det turkiska riketoch dermed dess befolknings framtid. Grekernaikonungariketskulle då icke längre hafva skäl att beklaga sig öfver de i Turkiet boende grekernas öde, och dessa sistnämnde kunde i de till Grekland gräsande provinserna, då de en gång fingo håg dertill, förena sig med moderlandet, utan att derföre skaka hela det osmaniska riket i dess grundval och hota verldsfreden. Men skola stormakterna verkligen komma till enighet härom? Detta är frågan. Jag tviflar mycket derpå, och så gör troligen hvar och en. De engelska tidningarne äro mycket förtretade öfver ,,det evinnerliga pratet fram och tillbaka om konferensen. , Times för den 28 December yttrar: , Vi måste tillstå, det vi icke kunna hysa någon synnerlig sympathi för konferensen, och detta at det enkla skäl, att den omöjligen kan kasta något nytt ljus på sjelfva föremålet eller utträtta någon ting, som icke lika väl kunde åstadkommas genom det sedvanliga diplomatiska maskineriet. Allt det, som kan sägas om Kandia eller det grekiska konungariket, är bekant redan förut af de särskilda maktornas utrikesministrar, diplomatiska agenter och framstående statsmän; det är icke heller obekant för sjelfva det stora europeiska publicum. IIvad man skall kunna vinna genom att låta 7 eller 8 diplomater samlas omkring ett grönt bord i Paris, der hvar och en är bunden vid sina instruktioner och endast representerar ett frånvarande kabinett — detta är mera än vi förmå utgrunda. Det framstår deremot å andra sidan den faran, att en eller annan konserensmedlem skulle kunna bringa beslägtade bifrågor å bane. Denna fruktan för, att konferensen kan komma att diskutera allmännare frågor, synes vara det hufvudsakligaste skälet för den missbelåtenhet, som , Times hyser för konferensen. För öfrigt förmenar tidningen, att den europeiska diplomatien icke kan kan komma till något annat resultat än att Grekland helst borde söka förbättra det land, som det redan är i besittning af, och framför allt vinnlägga sig om vederhäftighet i penningsaker och genom sin soliditet ådagalägga, att det är egnadt att leda civilisationen och politiken i orienten. AMERIKA. Transatlantiska kabeln meddelar följande underrättelser, daterade den 1 dennes: Beväpnade negerband plundra plantagen i nejden af Savannah. De hafva befriat negerfångarne ur sheriffens händer, stationerat piketer på landsvägarne och upprest sig mot myndigheterna. De hvite organisera sig för att understödja sheriffen och angripa negrerna. Detta är för första gången man hör omtalas en negerresning i någon af sydstaterna. Att märka är, det de hvite just i den stat, som nu, om underrättelsen bekräftar sig, hemsökes af en sådan resning, gjort allt för att framkalla den. I Georgien hafva negrer vid flera tillfällen blifvit i massa angripne och mördade af hvita pöbelhopar, deras skolhus nedbrända, deras planteringar förstörda o. s. v., utan att lokalmyndigheterna gjort något för att skydda de förföljda. Linansministern Mac Culloch har instruerat kronouppbördsmannen i Nevorleans att icke konsiskera de pansarskepp derstädes, som blifvit försålda till peruanska regeringen, men som tros egentligen assedda att understödja de upproriske på Kuba. Köpet har nämligen egt rum med