stone hälften af den erforderliga annuiteten. Att fråga, hvar man skall få medel att betala annuiteterna på nya lån, då man på samma gång. talar om att bygga med alla de medel, hvaraf blott en del behötver användas just till dessa annuiteter — vittnar, såsom sagdt är, om en oerfareni dessa stycken, som är förlåtlig hos en nybegynnare, men som icke bör få göra sin falska uppfattning vidare gällande. Vill man använda hela behållningen af den existerande trafiken — d. ä. 2 millioner rdr — till annuiteter för ett nytt jernvägslån, så kunde man derför erhålla öfver 30,000,000 rår och dermed kunde nära 40 svenska mil nya jernvägar byggas, utan att några nya skatter behöfde upptagas. Detta ämne utvecklades i en särdeles intressant promemoria af generaldirektören Troilius (införd i statsutskottets utlåtande n:o 61), vid den sednaste riksdagen, och de riktiga åsigterna lära väl äfven komma att småningom vinna afseende vid den kommande riksdagen. Hvad andra kammaren angår, skulle näppeligen någonting så gagna saken, som derest den af stockholmsposten uttalade åsigten erhölle en målsman i den man, som anses vara bladets grundläggare och ledare. Skulle han tala för den åsigt vi nu bekämpat, så hopas vi förvisso, att andra kammaren skall ättare än eljest omfatta den — efter vårt törmenande — riktiga meningen. Men vi kunna näppeligen hysa en! sådan förmodan, trots artikeln i Stockholmsposten, ty hr Wallenberg hyser i allmänhet alltför sunda åsigter på det finansiella området, att han skulle kunna här, der hans omdöme ej bör vara förvilladt af det egna intresset, hafva kommit på en sådan afväg.