några vackra ord om ,,den försoningens anda, hvaraf alla makter äro intagna. Men då Napoleon, i det han kastar en blick på framtiden, inskränker sig till att ,hoppas, att det skall lyckas nu som ål 1868 att aflägsna svårigheterna, så ligger det i uttryckets obestämdhet en viss brist på trygghet. Det torde således vara vil mycket sagdt, då man på en del håll velat tillägga talet en absolut fredlig karakter Prins Napoleon hade för kort tid sedar till Lambert, chefen för en föreslagen fransk nordpolsexpedition, öfversändt 10,000 fr som bidrag dertill och bifogat en skrif velse, som bland annat innehåller följande Ni har valt den rätta vägen, då Ni vände E direkt till allmänheten. Det borde vara tid på at vänja oss vid att sjelfva befrämja våra angelägen beter, i det vi understödja och uppmuntra sådant initiativets män som Ni, i stället för att förlita os: på regeringens förmynderskap, hvilket ofta är van mäktigt och utan frukt. Jag tror, att ett stor land måste förskaffa sig lyxen af stora vetenskap liga företag, men det tillkommer specielt dem hvilka ega öfverflöd. att betala denna lyx, mer icke staten, som i grunden icke gör något anna än att utbetala de skatter, som still stor del ärc de sattigas medel. , Avenir National fäster sic specielt vid det sednaste uttrycket för att lemn: prinsen följande sva )enna uppfattning af skat terna är fullkomligt riktig, och då en lycklig till. ällighet bar låtit den uppstå hos prins Napoleon är det att hoppas, det han deraf skall draga alle konseqvenser. Om de vetenskapliga expeditioner na tillhöra de lyxartiklar, hvilkas kostnader icke böra bestridas af statens skatter, d. v. s. de sattigas medel, så gifves det i hvarje fall ännu mång: lyxartiklar, hvilka bringa ännu mindre nytta å publiken, än aflägsna resor, och som detär i hög sta grad orättvist att underhålla med de fattiga: medel. Vi anse icke nödigt att) för prinsen när mare beteckna dessa lyxföremål!: den rikt dotera de mannen i Palais Royal, den lycklige egaren a slottet och parkerna vid, Meudon, skall sjelf lät finna dem. Enigheten ministrarne emellan synes ick vara stort bättre efter den partiella mini sterförändringen än förut. Det skrifves här om från Paris d. 29 Dec.: ,,Som synbart be: vis på, att Rouher och Forcade de la Roquett hafva svårt att komma öfverens, är den half officiella förklaringen i , Constitutionnel att ,,det råder fullkomlig harmoni mellar dessa ministrar. Som man vet, har Rou her mycken benägenhet för att lägga sig uti det, som angår de andra ministererna den nye inrikesministern finner sig ick härvid, utan vill handla på egen hand Under Pinard har Rouher genom sina krea tur bidragit till att åstadkomma mycke oreda i förvaltningen; nu vill han äfve taga om hand de förestående valen. Me den nye inrikesministern hvarken är elle anser sig sjelf vara en sådan obetydlighe som Pinard, och han behöfver således ickt såsomiidenne dansa efter Rouhers pipa. Journal des debats hade gjort någr: anmärkningar mot ett tal af Seineprefek ten, der en mängd grannlåter voro yttra de öfver ,,det omätliga verk, som blifvi utfördt af hufvudstadens styrelse. Nämn de tidning bade äfven framhållit, hurt den nuvarande styrelsen hade öfver al hösvan belastat innevånarne i Paris mo utomordentliga utgifter. Detta hade til följd, att ,,Journal des debats måst släp pa till ett par spalter för upptagande a Ilausmans tillrättavisningmot, denna orätt visa kritik och ett sådant nedsättande a hufsvudstadens styrelser. ENGLAND.