Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1869, sida 2

Kall och hemsk tjöt den höstliga vestanvinden mellan Grampianoch de sydligare belägna Tasbergen. Obehindradt brusade han öfver Tays och dess bifloders dalsänkningar, till dess han uppnådde Nordsjön. IIan brusade fram öfver köpingar och byar, öfver kojor och gammaldags herresäten, öfver skogar och ängar; men han ilade äfven fram öfver en hed, som i dyster enformighet utbreder sig norr om Perth, mellan Tumal och Isla. Solen hade gått ned för längesedan, och en regnblandad dimma uppfyllde luftkretsen. Dold bakom de täta dunstlagren utbredde fullmånen dock så mycket ljus, att man kunde öfverse omgifningen så vidt dimman det tillät. Synkretsen var oftast inskränkt till en ganska begränsad rymd, men då den ojemna vinden, häftigt tjutande, for fram öfver heden och här sammanpackade dimman i tätare massor, der fördelade eller undandref henne, öppnade sig åt olika håll åtskilliga molnportar, hvilka förunnade uen sene och tveksamme vandraren en vidsträcktare utsigt-. Förtorkade träd, genom det obestämda