Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1869, sida 2

mande orter, t. ex. Hannover, deröfrer att folket nedlagt sina penningar i svenska obligationer, så att man saknar medel att befrämja sitt eget lands odling. Då författaren vill såsom varning för Sverge framhålla Turkiet, Italien, Österrike och Spanien, hvilka ändock ,,äro vida rikare än vårt land — så förbiser han, på ett i sanning besynnerligt sätt, att alla våra statslån äro upptagna för produktiva ändamdl, under det detta näppeligen är fallet med något enda lån i de omnämnda rikena, om också vid lånets upptagande en sådan förevänning blifvit i prospekten inlagd. Alla de nämnda länderna hafva varit utmärkta af en gränslös misshushållning, och är det hutvudsakligen militärutgifterna, som vållat deras ruin. Vid upptagandet af lån beror dock allt uppå medlens användning. Användas de, såsom hos oss, på ett fruktbringande sätt, så öka de landets välstånd; användas de onyttigt, så måste deraf följa, förr eller sednare, ruin. När förf:n slutligen kommer till sina framtidsplaner för de svenska jernvägsbyggnaderna, på hvilka hans föregående räsonnemang tydligen syftat, så ansluter han sig till det äfven från andra håll försporda yrkandet, att vi hädanefter böra bygga endast för den nettobehållning, som jernvägarne nu lemna; ty frågar han, om vi låna ytterligare, hvarifrån skola vi taga annuiteterna för de nya lånen? Detta föreställningssätt röjer en oerfarenhet på det finansiella område, som vi icke vilja hårdt bedöma hos den nye utgifvaren af Stockholmsposten, men hvilken likväl föranleder oss att gifva honom några upplysningar, hvarigenom han, utan tvifvel, med sitt goda förstånd, skall komma till en bättre uppfattning af saken. Man kan bygga med ett samladt kapital, men man bör aldrig grunda ett större byggnadsföretag på årliga behållningar. Den enskilte, som så gjorde, som t. ex. anlade en verkstad eller fabrik om 20,000 rdr, med årliga behållningar om 2,000 rdr, skulle få bygga under 10 år innan han blefve färdig, och det vore ganska oförståndigt. . Har han icke det samlade kapitalet, men har han kredit och kan han erhålla medel på vilkor som konvenera — framför allt på att de icke uppsägas för tidigt — så bör han låna de erforderliga 20,000 rdrne. Gifver verkstaden eller fabriken ingen ränta, hvilket dock med densamma afses, så har ju vår man i alla fall sina 2,000 rdr om året till ränta och amortering. Gifver åter anläggningen den beräknade afkastningen, så bör lånet vara om 10 år gäldadt, utan att den enskilta behållningen blifvit anlitad. I ena fallet har vår man efter 10 år — med förlorad tid och fördyrad anläggningskostnad — erhållit sin verkstad tärdig, för att på densamma nu börja arbeta. I det andra fallet eger han vid samma tid sin under flera år upparbetade verkstad utan skuld, med ett samladt kapital af sina årliga behållningar, derest han lagt sig dem till godo. Se der resultaterna af ett produktivt lån, väl beräknadt och negocieradt. Se der kreditens omätliga kraft och lycka! Samma lag gäller för våra jernvigar. Enär de icke kunde till en början lemna direkt behållning, var det i sin ordnir att staten uppsatte de för annuiteter de upplånta medlen erforderliga belopp bland sina löpande utgifter. Men gifvet är då också, att staten bör sedermera kunna påräkna behållningarne bland sina inkomster. Vill man derefter bygga vidare, så har man i dessa behållningar tillgångar till annuiteter för de nya lånen, så att inga nya skatter behöfva för den skull upptagas, och man behöfver ej ens taga derför hela behållningen i anspråk. Antag t. ex. att man behöfde bygga för ytterligare 20 millioner riksdaler till en början, samt att behållningarne af jernvägarne utgöra oförändradt 2! millioner rdr. — I ena fallet skulle man bygga för dessa 2 millioner rdr — hvilka således helt och hållet undandragos statsverket — i 10 år, hvadan först efter denna tid den ifrågavarande anläggningen kunde i dess helhet öppnas, hafvande arbetet under tiden blifvit dyrare. I det andra fallet upplånar man 20,000,000 rdr mot en årlig annuitet af t. ex. 1,200,000 å 1,300,000 rdr, då arbetet kan verkställas på 2 å 3 år och då statsverket kunnat af de 2 millionerna disponera 700,000 å 800,000 rdr. — Efter jiterligare 7å8 år (eller då arbetet, enligt förra planen, först varit färdigt) har jernvägen utöfvat sin goda inflytelse och ökat sin trafik, 28 dan san G AAA 6