Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1869, sida 2

nom som om en lefvande, skrifvit till henne. — Han dog ju i Amerika? — Jag tror så; Carry har aldrig talat derom. Jag minns emellertid att han för tjugotvå år sen gick till sjös med Mac Ivors; jag bodde då på andra sidan om bergen och hörde talas derom. Det är i alla fall märkvärdigt! Men säg, har ni några andra tecken? — Ja, ännu ett annat. Hon påstår nemligen att hon skall vara död innan solen går upp i morgon. Hon sade det redan för fyra dar sen, då hon skickade mig till er, och jag tror att hon har rätt. — Hvarför? — Jo, hennes svåger var en andeskådare, och mor Carry har också något af denna fansgåfva. Mac Leary skrattade för sig sjelf. — Min gamle frände lär ha varit halfgalen, sade han derefter hånfullt. — Inte galnaro än er farfarsmor, Sonny; men hur som helst, så kan det inte förnekas att hon förutsagt många ovanliga tilldragelser, mången menniskas död, och 1014 kan hon nog förutsäga sin egen öd. — Bah; just intet konsstycke att förutsäga sin egen död, då man är öfver nittiotalet — — — Men timman, inföll Dougal. — Således verkligen timman? — Hon hade för längesedan gifvit sig af, om ni hade inställt er förr hos henne; men hon ville inte dö, förrän hon anförtrott er en vigtig hemlighet, en hemlighet, hvaraf ert lifs lycka beror, sade hon åtminstone. (Forts.y hvilken har